Sida:Beskrifning öfver the i Öster-Götland befintelige städer.djvu/53

33

¤ )( ° )( ¤

sednare har fått thet tilnamnet Snyfel, och fortplantade Folkunga Slägten. Wid år 1170 war Sune (Sijk) Hertig i ÖsterGötland, kon. SVERKERS then äldres Son eller Måg ^[1], twifwels utan then samme,

↑ Thet är bekant, at en Sune Folkeson år 1237 lefwat. (Se Jo. Peringskiölds Ättartal pag. 92). Han, tillika med sin Fru, Konung Sverkers Dotter, gaf tå til Wreta Kloster någon fin odaljord uti Kimstad. J början af Gåfwobrefwet häruppå kallas, eller skrifwes han S. Fulconis Ducis filius, och hon E. Sverconis Regis filia. Wid slutet finnas the således införda: presentibus nobis, Sunone fcilicet, & Elena, & Cecilia priorissa, Halftano cellario, Nicolao capellano &c. Wid år 1297 lefde först en Suno Sik, hwars wapn war en stor Lillja. Om hans Fader hetat Sverker, eller haft något annat namn, wet man intet. En annan, med samma tilnamn, Birgerus dictus Siker, lefde år 1219. Bewis häruppå äro ifrån samma tid behållne Permebref, som uti Kongl. Antiquitets Archivum förwaras. Stenen, som nu finnes uti Wreta Kyrko med Suno Sychs namn uppå, kan, i anseende til Skriften och skapnaden, wäl räkna sig med then tid, på hwilken wår nu nämnde Sune llefwat. Han är uti förenämnde Cancellie-Råd Peringskiölds Ättartal pag. 96, b. aftagen. Wore ock så, at han öfwer thenne Suno Sych blifwit lagd, så kunde han tjena til bewis thertil, at Sunes fader hetat Sverker: men jag wågar nästan säga, thet thenne sten, sådan som han nu är, blifwer en utaf them, som Kong. JOHAN låtit förnya, eller å nyo, til förne Swea Konungars och Förstars åminne, uthugga.

[y-1] Thet är bekant, at en Sune Folkeson år 1237 lefwat. (Se Jo. Peringskiölds Ättartal pag. 92). Han, tillika med sin Fru, Konung Sverkers Dotter, gaf tå til Wreta Kloster någon fin odaljord uti Kimstad. J början af Gåfwobrefwet häruppå kallas, eller skrifwes han S. Fulconis Ducis filius, och hon E. Sverconis Regis filia. Wid slutet finnas the således införda: presentibus nobis, Sunone fcilicet, & Elena, & Cecilia priorissa, Halftano cellario, Nicolao capellano &c. Wid år 1297 lefde först en Suno Sik, hwars wapn war en stor Lillja. Om hans Fader hetat Sverker, eller haft något annat namn, wet man intet. En annan, med samma tilnamn, Birgerus dictus Siker, lefde år 1219. Bewis häruppå äro ifrån samma tid behållne Permebref, som uti Kongl. Antiquitets Archivum förwaras. Stenen, som nu finnes uti Wreta Kyrko med Suno Sychs namn uppå, kan, i anseende til Skriften och skapnaden, wäl räkna sig med then tid, på hwilken wår nu nämnde Sune llefwat. Han är uti förenämnde Cancellie-Råd Peringskiölds Ättartal pag. 96, b. aftagen. Wore ock så, at han öfwer thenne Suno Sych blifwit lagd, så kunde han tjena til bewis thertil, at Sunes fader hetat Sverker: men jag wågar nästan säga, thet thenne sten, sådan som han nu är, blifwer en utaf them, som Kong. JOHAN låtit förnya, eller å nyo, til förne Swea Konungars och Förstars åminne, uthugga.

[1]