aldeles ingen. Jordmån består af åtskillig Lera, Sand och Lättjord. Råg, Korn och Ärter trifwes icke på alla ställen, och äro här små Utsäden, men Starrhö nog, althenstund Soknen är upfyld med Måssar och Kärr, som hindra, at ej mer Åker upodlas kan; therföre idkar ock Allmogen så mycket trägnare Spik, Söm- och Hästsko-smide, jämte kålning til Bruken, och Skjutsning wid Gästgifware-Gården, som ligger wid Kyrkon, ther 2 Landswägar, i korsswis, stryka fram. På Markebo och Österby ägor fins anledning til rika Malmgrufwor fast än malmen är något rödbräckt, och äro för thessa inga Grufwor uptagne i Soknen. The bära nu namn af Måsgrufwan, Rönbäcksgrufwan, Utberget och Nyberget. Hardt wid Kyrkon är Tingstufwan, hwarest Ting hålles om Hösten och Wintren, men om Sommaren uti Hällestad Sokn, såsom förr bemäldt är: och afbildas uti Soknens enskildta Sigill en Hammare och en Tång, med skrift omkring: Tiællmo Herat Signet. Insjöar äro här åtskillige, och ibland them Linn, Ansjön och Stortron the störste, uti hwilka fångas Gäddor, Abborar, Braxen, Mörter, Siklögor och Ålar. Marknad hålles här then 9 Febr. af Linköpings, och then 28 Aug. af Skeninge Stads Borgerskap. Märkwärdige äro här 2 små Gölar, en half mil ifrån hwarandra, som kallas Garpe-Gölar eller Pölar, wid hwilka man funnit förråstada Wärje-klingor, Spårar och Skäktor, och wil sägas, at på platsen mellan them ett Felt-slag eller Skärmütsel stådt, hwilket förmodeligen lärer skedt uti Kon. ALBRECHTS tid, tå Han förde in i Landet Tyskt Krigsfolk, som här kunnat lämnat namnet efter sig, ty ordet Garp bemärker och wil säga ett och samma som Tysk. Märkwerdiga Fastigheter i Soknen äro
