vidsträckta sädesfält. Nästan allestädes finnas vüer, värdige för en Martin at måla.
Det är i synnerhet vid inloppen til hufvudstaden, som Mälaren omgifves af berg och högder. De upstiga ojämnt, dels brant, dels långslutt. De äro icke sällan förenade til mer eller mindre långa sträckor. De visa nog klara spår af oredigare tilkomst, och bestå hufvudsakeligen af sand och klapur. Man kan anse dem såsom hopvräkte, och jag har nog sedt bevis, at hvarf-slagen icke altid fått sina ställen efter specifika tyngden [1].
Desse berg och högder finnas än kala och skallote, än med barr-skog inemot vattenbrynet försedde. Man finner i detta farvatten nakna klippor bestående af granit. Stenholmar, rundade och åt öpna sjö-sidan brantare, stundom af vatnet så skurade och filade, at man med möda kan gå på dem när de äro våta. På åtskillige af dessa klippor och holmar märkes föga någon
- ↑ När skola några reglor blifva uptäckte, hvarefter berg och jordhvarfven sig förhålla?
