de i början af Maj, och göra sig då kulor i sandbackar at bevara sina ungar. Ofta blifva desse upsökte af Landtmannen, och underhållas så länge, at de med pälsen kunna betala den föda de njutit.
Mårdar äro icke sällsedde, särdeles i Gran- och Furu-skogar. De utvälja ihålige trän til boning. Der ynglar honan sidst i April. På Ellgarn var länge en tamd Mård, men hans obändiga lystnad til hönshuset kunde aldrig öfvervinnas.
Loar visa sig nästan rundt omkring Mälaren. De äro ej rädde för vatten och simma icke sällan från fasta landet til holmarne. Deras brunst-tid är sidst i December, och ungarne 2 til 6 framkomma i Maj månad. De skjutas vid luderplatsar och på utslag för glugg; men mäst för hundar.
Jerfvar eller Filfrasar, ilskne och glupske djur, äro mera sällsynte. En och annan gång hafva de häromkring blifvit sedde. De hafva då kommit från Dalska skogarne och fångas med samma medel som björnen. Hundar drifva
