håller den fast med fötterne, sönderrifver den behändigt och plåckar ut frön — Svenskan (L. Chloris) som på röstens vägnar ej kan recommenderas, besöker gärna hampåkrar, bor i gärdesgårdar, och qvarblifver hela vinteren [1] — Domherren (L. Pyrrhula) som sjunger om sommaren, men stammar om vinteren; som hushållar illa med trädens knoppar, äter gärna Rönnbär och ofta spindlar [2]. Af Finck-slägtet:
Snösparfven (Emberiza nivalis) af våre fogelfängare kallad Paradisfogel, som kommer och går med snön, som estimeras för sin hvithet, för sin sång, och för sit läckra kött, och som aldrig sofver om nätterna — Gröningen (E. citrinella) som bygger sit bo på ängsmarken, plåckar maskar från kålen, och infinner sig vid landtmannens hyddor om vinteren — Säfsparfven (E.
