räknad til det slägte som fått namn af Posthorn och Ammonshorn, finnes allmänt. Skalet är tunt och til en del genomskinligt. Kräket berättas hysa en purpur saft, som den skall gifva från sig, om man strör salt inuti skalöpningen [1], och det kunde förtjäna at anställa försök härmed — Sten-snäckan (Helix lapicida) träffas bland stenar; med uphögd kant längs efter vridningarne, brunaktig och fläckig, Den säges fräta både sten och träd. — Helix vivipara finnes til öfverflöd, och Helix fragilis, så väl som putris, vortex, stagnalis och complanata samt auricularia äro icke sällsynte i Mälaren. På fälten och i trägårdarne träffas Borstsnäckan (Helix hispida), och Trägårds Snäckan (Helix Pomatia), hvilken senare K. Fredric I. låtit hämta från Tyskland och här plantera. Under trän och buskar vid stranderne, finnes både Helix nemoralis och Hel. arbustorum.
Täckfatssnäckan (Patella lacustris) uppehåller sig på åtskilliga vattenväxter; har tunt, bräckligt och merendels
- ↑ Jämnför Schröter i Gesch. der Flussconchylien.
