nas af Granens rötter, som utbreda sig altid vidt och bredt, der jordskårpan är tunn. Man föraktar Granen, emedan den är så allmän, så villig at växa. Men Riset skaffar ju så mycken god nytta vid Boskapens utfodring, vid gödselens förökande, m. m. Kottarne gagna i spisen, och gifva god värme. Kådan skulle med fördel insamlas, så väl häraf som af Tallen, om någon inrättning af ordenteligt Hartskokeri vore i Skogsorter anlagd. Trävirket vinner, efter de nyare i Frankrike gjorde rön, all Ekens hårdhet, om kådan aftappas medan Granen ännu står på sin rot, hvarigenom den från öfverflödig vätska befrias, då afbarkningen sedan bör ske 2 eller 3 månader förut, innan trädet fälles. Til ved, är Granstamen sämst, men Qvisten bäst; likväl finnes så ofta, at Granståcken hemföres, men quisten vräkes. Hvilket oförstånd! — Granar finnas eljest häromkring af alla variationer. Slok-Granen [1] som skall vara ett särskildt och eget species
- ↑ Pinus viminalis, kallss äfven af Almogen Tysk gran och Ält-gran.
