har varit okänd för Sveriges störste Botanist [1]; men växer på ett och annat ställe vid Mälaren til myckenhet.
Berberis-busken (Berberis vulgaris) är häromkring ej sällsynt, och utantvifvel af foglar som ätit bären, planterad i skogsbackar. De från roten upskjutne telningar kunna slå rötter. Omsättes busken i god jord, ej sumpig, blifva bären större och smakeligare. Härigenom kunde Landtmannen vinna fruktbärande häckar omkring sina täppor och små intägter. Han kunde stufva de späda bladen, eller, som i Holland, koka dem med kött. Bären skulle komma honom väl til pass i rötaktiga febrar, eller kunde de säljas til Städerne, hvaräst de nyttjas til mos, cremer, geleer, confiturer och drageer. Medan de ännu ärö gröna, kunna de inläggas och brukas som Kapris. Saften kan eljest vid matredning, med största fördel användas i stället för ätticka och citron. Med barken kan färgas gult både på skinn och ylle.
- ↑ — floribus cymosis. — Den är icke uptagen i Flora Svecica, icke en gång i Systema Naturæ.
