hårdt och rödaktigt, är begärligt hos Snickare. Bark, löf, bär, äro nyttige för Färgare, Målare och Cattuns-tryckare, allenast de funnos i myckenhet. Busken kan genom afläggningar förökas.
Mjölonriset (Arbutus uva ursi) tillåtes mig at här få uptaga bland små buskar. Den visar sig här och der med sina liggande stjelkar, på skarp jord. Naturen updrifver ofta denna växt, på de ofruktbaraste grus- och sandbackar. Det är oförstånd at anse den såsom onyttig. Förfarenheten bekräftar, at med Mjölonriset kan färgas en god Castor-svärta; at både stjelkar och blad äro ganska nyttige til läderberedning. Desse senare får jag den äran, at i synnerhet recommendera hos tobaksrökare. Genom deras hopblandning med tobak, torde denna blifva smakligare och mer helsosam.
Hagtorn (Cratägus Oxyacantha) får man se på öpna ängar, men ej i skogar. Man känner dess förträfflighet til häckar och stängsel. Skada, at den genom telningar är svår at fortplanta, och at bären ligga 2 år i jor-
