Jämväl åtskillige örter, som för deras giftiga verkan blifvit namnkunnige, såsom: Sprängörten (Cicuta virosa) som skall döda både människjor och boskap om af roten något förtäres. — Stäkran (Phellandrium aquat.) hvaraf hästar stundom få slag [1], och en annan af samma namn (Alisma plantago) som är giftig för Kor, men ätes utan fara af Getter. — Vattenmärkan (Sium latifol.) som på vissa orter kan åstadkomma boskapens sjukdom. — Vildpersiljan (Ethusa cynapium) och Bolmörten
- ↑ Se ofvanföre sid. 204.
Limosella aquatica.
Riccia chrystallina,
Festuca fluitans.
Fontinalis antipyr.
Potamogeton nat. &c.
Chara vulgaris.
Ulva pruniformis.
Lemna trisulca &c.
Isoetes lacustris.
Mnium pal. ct font.
Hypnum aduncu.
Spongia fluviatilis.
Tremella verrucosa.
Conferva reticulata.
item fluviatilis & ægagropila.
&c. &c.