sorter, som hittils blifvit vid Mälaren funne, såsom:
Knylkampen (Phleum nodosum) finnes ömnigt på någre ställen häromkring [1], och frodväxtare än den vanlige Ängkampen, Phleum pratense, hvilken, då den under ett Engelskt namn (Timothy-grass) blef hos oss ryktbar, snart uphögdes med öfverdrifna loford.
Dvärg-Hven (Agrostis pumila) växer på torra backar, och är äfven som de flere här växande Agrostides, et smakligt foder för Boskapen, jämväl för Fåren.
Lost-Svingel (Festuca Bromoides) funnen i Sturehofs trägård, men sällsynt.
Bergklöfver (Trifolium alpestre) är desto allmännare; växer med rak stjelk och lancett-lika blad.
Desse nya Gräs-arter komma således at öka Svenska Gräsens antal. Ostridigt är det, at vårt land äger Gräs-slag af den bästa beskaffenhet. Ändå måste årligen införskrifvas stora partier af utländska Gräs-frön. Men hvad är
- ↑ Se ofvanföre sid. 30.
