Hoppa till innehållet

Sida:Beskrifning om Mälaren.djvu/301

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
( 291 )

Den styfva Renrepen (Lolium perenne).

Den stielkrika Alsike-Klöfvern (Trifolium hybridum).

Den hårda Hund-exingen (Dactylis glomerata).

Den allmänna Betes-groden (Poa trivialis) [1].

Den liggande Äng-sloken (Melica decumbens).

Den resliga Rör-flen (Phalaris arundinacea).

De bekanta Gigalsärter (Lathyrus pratensis), med flere [2].

Alle desse äro nog allmänne. Äfven som Vårbrådden är här ofta det allmännaste Gräs på högländta ängar, så utgör Brun-hven (Agrostis canina) det mästa grässlag på de fleste sanka

än-
T 2
  1. Det är ovisst, om denne är Engelsmännernas Birdgrass eller Fowl Meadow-gras.
  2. Til exempel: Kärr-Tåtelen (Aira aquatica), Blå-Tåtelen (Melica cærulea), Bergsloken (Melica nutans), Röd-svingelen (Festuca rubra), Ängs-groden (Poa angustifolia), Pip hven (Agrostis arundinacea), Darrgräset (Briza media), Myskgräset (Milium effusum), Flottgräset (Sparganium natans) &c. &c.