sta lefnadsmedel. Ladugården gaf då så tilräckelige ämnen til nödtorftig föda, at man ej behöfde frukta så mycket för ett eller annat missväxt-år som nu sker. Då kunde Stockholm årligen utskeppa ansenliga partier af victualiepersedlar, hvilka af den Förste Gustaf visligen fördeltes Borgarena emellan, så at en del endast hade lof at utföra smör, späck, ister, talg, kökenfett, Oxe-hudar, Ko-hudar, Bockar, m. m. En annan del skulle få förhandla kött, Get-skinn, Kalfskinn, m. m.
Ordinantsien af år 1560, visar, at den tiden fördes härifrån Smör til Amsterdam, Hudar til Lübeck, Hästar til Dantzig och Königsberg, o. s. v. Men långt för nämnde tid, gjordes utskeppningar af victualier. Gamla stadgar vitna, at utförsel af Matvaror åren 1326 och 1346, utan afgift eller tull var tillåten.
Stundom kunde genom långvariga krigsoroligheter hända, at man nödsakades förbjuda exportation af Fetalievaror. Sådant förbud utfärdadts år 1426. Lübeckarne som hade ett särdeles tycke för Svenska pundvaror,
