behörigt roulerande åkerbruk. Men flere hafva åtminstone kommit så vida på circulations vägen, at gammal åker, sluteligen med höfrö besådd, lägges til äng, och gammal äng uptages deremot til åker igen, och så tvärt om.
Vid de fleste hemman är betet ganska knapt, och genom upodlingar aftager det tydeligen än mer. I allmänhet är äfven ängs-marken otilräckelig. Det är obegripeligt, huru en stor del landthushållare, med kallsinnighet se sina gräsmarker årligen utmagras, tufvor tiltaga, mossa inrota sig [1], barrträn och buskar bortsuga musten och förqväfva gräsväxten, bottensyra taga öfverhand; Kreaturen insläppas för bittida om våren och för sent på hösten. - - Följderne af ett sådant hushållningssätt måste utan svårighet kunna finnas.
Planteringar. Nog kunde våre Landthushållare med något mer alfvar
- ↑ Bar. Hårleman klagar i sina bref, at ängarne vid Kongsör, som tilförne varit så gräsrika, nu efter handen blifva mosslupne.
