kas ännu icke med rätt alfvar. Stadens utjord består af en bergaktig steril mark, hvaraf invånarne upodlat til 69 tunnelands årligt säde. Någon ängsmark är af kärr och mossar uptagen. Betet är lämpeligare för Får, än för Hästar.
Staden har verkeligen undergått hårda öden, genom hvarjehanda indragningar, inskränkningar, vådeldar, plundringar och fiendtligt öfvervåld [1].
Folkmängden har vunnit tilväxt efter Krono-Bränneri-inrättningen, hvilken med 131 personer, lärer afbränna omkring 12000 tunnor spanmål. Invånarnes antal med stora och små, torde nu få räknas til 1200, hvaraf en god del äro skjutsare; ty staden måste hålla 100 hästar til resandes tjänst, hvaraf 50 äro anslagne för dygnet. Detta är så mycket svårare, som landsbygden icke gör något
- ↑ Man vill ej omtala hvad som skedt i äldre tider; men at en liten Rysk Galere-flotta år 1719, utan motstånd af en har stående Svensk troupp, lämnades all ledighet, at tränga sig in uti Igelsta-viken, och upbränna staden, är värdt at anmärkas.
