vid sjöbodarne; men de otäcka Norsverkar [1], som äro bygde på sidorne af inloppet, borde utdömas. Fartygens upgående hindras icke litet derigenom. Dessutan är Norsen en fisk, som folket alt för väl kunde sakna. En stinkande lukt synes visa, at den icke är ämnad til människjors föda. Om den lämnades i fred, skulle dubbel ärsättning vinnas, genom större fångst af Gäddor, Gös och Abborrar.
Man kan sluta til stadens ägor, när 130 tunneland åkerjord årligen äro i säde, och ängens afkastning går til 600 lass. Borgerskapet underhåller någre 50 hästar, öfver 80 kor och omkring 200 får. Jordmonen är väl icke särdeles bördig, men så kunde flere slags planteringar, än blott köksväxter äga rum. Såsom något nytt och ovanligt i Sverige, bör anmärkas, at vid år 1748 blefvo 1200 Ekar nära staden planterade [2].
Men hvad som utmärker Torshälla framför de biskoppeliga städerne
