Hoppa till innehållet

Sida:Beskrifning om Mälaren.djvu/434

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
( 424 )

De fleste upstäder, äro de väl annat än vackra bondbyar, eller landtmannens värdshus? De stå tome af rörelser och slögder. Manufactur verk hafva hos större delen varit inrättade, någon tid i god gång, sedan nedlagde. Kunna då aldrig våra städer blifva syslosatte med förädlingar af landtbrukets afkastningar? Skall det då endast i Sverige vara en omöjlig sak, at sätta städer och landsbygd i ett nyttigt handelsumgänge med hvarandra?

Antingen måste städerne, efter hand, öfvergifva deras åkerbruk och vidtaga planteringar, eller måste deras jord fördelas i smärre hemman, skattläggas efter deras eget godtfinnande, och uplåtas Bönder til nyttjande. Utom det at en dubbelt större folkmängd då på samma jord kunde födas, hade städerne viss skatt och inkomst af sina jordägor, en lätt tilgång af nödvändighets varor. Afsättning skulle å ömse sidor befrämjas. På detta sätt hafva de förste hemman varit brukade, som blifvit städerne underlagde. Arboga ägde år 1549, icke mindre än 7 landtbönder.

For-