ved, hushyra, följakteligen arbetslöner, äro mindre dyra. Rådfrågom vissa anstalter. I ställe at vara vidtagne för landsbygdens hjelp, synas de blott til förmån för Stockholms stad vara inrättade.
Allmogen, eller som är det samma, den talrikaste och nödvändigaste del af medborgare, har ej fått hugna sig af all omvårdnad, som den har rätt at fordra. Det fattiga folket! Alla dessa inskränkningar, förbud tvång och osäkerheter, hvad hafva de verkat? Förvirring och vanmagt.
I vårt land, kan åkerbruket omöjligen betala både den tid som derpå användes, och den som i lättja eller brist på arbete, en annan årstid förnötes. Andre medel böra komma til hjelp. Det är visligen föreslagit [1], at efter Engelska sättet, flytta våra grofva klädes fabriker på landsbygden, och lämna landtmannen rättighet, at sjelf uparbeta ullen til klädesdukar, med frihet, at utan hinder och tull-umgälder försälja dem i städerne. Genom detta
- ↑ Af Herr Commerce-Rådet Westberg.
