Den 1 September (Söndagen).
Vid upkomsten på däcket, klockan 6 om morgonen, mötte mig å alla sidor nya framträden. Min capten hade seglat hela natten. Vi hade således lämnat efter oss Biörkön, Curön, Drottninghamn, äfven Ridön, hvilken ännu kunde betraktas genom lorgnetten - - Hvad sjöfarten är för en ståtelig sak! kanske det mäst undransvärde af alle de storverk, som människjans snille frambrakt. At i rörlige hus, i flytande casteller, på et förfärligt element, ända til de längst aflägsne verldsdelar, öfverfara de hiskeligaste djup, vore den dyrbaraste upfinning, om icke så stort missbruk skedt af konsten at segla. Det är denna konsten som lärer at dirigera skepp, at nyttja, äfven tvinga vädren och hafvet. Denna konsten vinnes icke genom lättja i hamnarne, icke bland Hofvens prakt eller städers vällust, utan genom möda, arbete, faror och de svåraste prof til sjös. Om skarpsinnighe-
