Sida:Bibelen eller den Heliga Skrift (1828).djvu/29

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


24. Då nu tiden kom att hon föda skulle, si, då woro twillingar i hennes lifwe.

25. Den förste, som utkom, war röd och luden som ett skinn: och de kallade honom Esau.

26. Straxt derefter kom hans broder ut; han höll med sine hand i Esau fotablad, och de kallade honom Jacob: Sextio år gammal war Isaac, då de wordo födde.

27. Och då drängerna wordo store, wardt Esau en jägare och en åkerman; men Jacob en from man, och bodde i tjäll.

28. Och Isaac hade Esau kär; ty han plägade äta af hans wede; men Rebecka hade Jacob kär.

29. Och Jacob kokade en rätt: Då kom Esau af markene, och war trötter;

30. Och sade till Jacob: Gif mig äta af denna röda rättenom; ty jag är trötter: Deraf heter han Edom.

31. Men Jacob sade: Sälj mig i dag din förstfödslorätt.

32. Esau swarade: Si, jag måste dock dö: Hwad warder mig den förstfödslorätten nyttig?

33. Jacob sade: Så swär mig i idag. Och han swor honom, och sålde så Jacob sin förstfödslorätt.

34. Då gaf Jacob honom bröd och den grynwällingen, och han åt och drack, och stod upp, och gick dädan. Och så föraktade Esau sin förstfödslorätt.

Capitel 26.

Isaac i Gerar. Abimelechs förbund. Esau hustrur.

1. Så kom en dyr tid i landet, efter den förra, som war i Abrahams tid: Och Isaac for till Abimelech, de Philisteers Konung, till Gerar.

2. Då uppenbarade sig honom HERren, och sade: Far icke ned i Egypten; utan blif i det land, som jag säger dig.

3. Blif en främling i deßo landena, och jag skall wara med dig, och wälsigna dig; förty dig och dine säd skall jag gifwa all denna landen, och skall stadfästa min ed, som jag dinom fader Abraham sworit hafwer;

4. Och skall föröka dina säd såsom stjernorna på himmelen, och skall gifwa dine säd all denna landen; och igenom dina säd skola all folk på jordene wälsignade warda;

5. Derföre, att Abraham hafwer warit mine röst hörig, och hafwer hållit mina seder, min bud, mina stadgar och min lag.

6. Så bodde Isaac i Gerar.

7. Och när folket i den landsändanom frågade honom om hans hustru, sade han: Hon är min syster; ty han fruktade att säga: Hon är min hustru; att de tilläfwentyrs icke måtte slagit honom ihjäl för Rebeckas skull; ty hon war dägelig under ansigtet.

8. Då han nu hade warit der en tid lång, såg Abimelech, de Philisteers Konung, ut genom fenstret, och wardt warse, att Isaac skämtade med sine hustru Rebecka.

9. Då kallade Abimelech Isaac, och sade: Si, det är din hustru; hwi hafwer du sagt: Hon är min syster? Isaac swarade honom: Jag tänkte, att jag måtte tilläfwentyrs warda slagen ihjäl för hennes skull.

10. Abimelech sade: Hwi hafwer du då gjort oß det? Måtte sakta hafwa skett, att någon af folket hade lägrat sig med dine hustru, och så hade du kommit skuld uppå oß.

11. Då böd Abimelech allo folkena och sade: Hwilken som kommer wid denna mannen, eller hans hustru, han skall döden dö.

12. Och Isaac sådde der i landet, och fick det året hundradefaldt; ty HERren wälsignade honom.

13. Och han wardt en mägtig man, gick och wäxte till, tilldeß han wardt ganska stor;

14. Och hade mycket gods i får och fä, och mycket tjenstefolk: Derföre afundades de Philisteer wid honom;

15. Och kastade igen alla de brunnar, som hans faders tjenare grafwit hade i hans faders Abrahams tid, och fyllde dem upp med jord;

16. Så att ock Abimelech sade till honom: Far ifrån oß; ty du äst worden oß för mägtig.