31. Men de Konungar, som i Edoms lande regerade, förra än Israels barn Konungar hade, äro deße:
32. Bela war Konung i Edom, Beors son; och hans stad het Dinhaba.
33. Och då Bela blef död, wardt Jobab Konung i hans stad, Sera son, af Bozra.
34. Då Jobab blef död, wardt Husam utaf de Themaneers lande Konung i hans stad.
35. Då Husam blef död, wardt Konung i hans stad Hadad, Bedads son, den som slog de Midianiter på de Moabiters mark; och hans stad het Avith.
36. Då Hadad blef död, wardt Samla af Masreka Konung i hans stad.
37. Då Samla blef död, wardt Konung i hans stad Saul af Rehoboth wid älfwena.
38. Då Saul blef död, wardt Baalhanan, Achbors son, Konung i hans stad.
39. Då Baalhanan, Achbors son, blef död, wardt Hadar Konung i hans stad; och hans stad het Pagu; och hans hustru het Mehetabeel, Matreds dotter, och Mesahabs dotter.
40. Alltså heta de Förstar af Esau i deras slägter, rummom och namnon: Den Försten Thimna, den Försten Alva, den Försten Jetheth,
41. Den Försten Abolibama, den Försten Ela, den Försten Pinon,
42. Den Försten Kenas, den Försten Theman, den Försten Mibzar,
43. Den Försten Magdiel, den Försten Iram. Deße äro de Förstar i Edom, såsom de bott hafwa uti deras arfwelande. Och Esau är fadren till de Edomeer.
Capitel 37.
Joseph drömmer, säljes, sörjes.
1. Men Jacob bodde i de landena, der hans fader war en främling uti, nämliga i Canaans lande.
2. Och detta är Jacobs slägt: Joseph var sjutton år gammal, då han wardt en herde öfwer hjorden med sina bröder; och pilten war när Bilhas och Silpas sin faders hustrus barnom; och han hade för deras fader, hwilket ondt syfte öfwer dem war.
3. Men Israel hade Joseph kärare än alla de andra sin barn, efter han hade födt honom i ålderdomen; och gjorde honom en brokot kjortel.
4. Då nu hans bröder sågo, att deras fader hade honom kärare än alla hans bröder, wordo de honom hätske, och kunde icke tala honom ett wänligit ord till.
5. Derutöfwer hade Joseph ena reso en dröm, och sade sina bröder deraf. Då blefwo de honom ännu hätskare.
6. Ty han sade till dem: Käre, hörer hwad mig hafwer drömt.
7. Mig tyckte wi bundom kärfwar på markene, och min kärfwe reste sig upp och stod; och edra kärfwar deromkring bugade sig för min kärfwa.
8. Då sade hans bröder till honom: Skulle du warda wår Konung, och råda öfwer oß? Och wordo honom ändå hätsksare för hans dröms och hans tals skull.
9. Och han hade ännu en annan dröm, den förtäljde han sina bröder, och sade: Si, jag hafwer ännu haft en dröm: Mig tyckte, att solen och månen och ellofwa stjernor bugade sig för mig.
10. Och då det hans fader och hans bröder sagt wardt, straffade honom hans fader, och sade till honom: Hwad är det för en dröm, som dig hafwer drömt? Skall jag och din moder och dine bröder komma, och falla ned på jordena för dig?
11. Och hans bröder afundades wid honom. Men hans fader behöll deßa ord.
12. Då nu hans bröder gingo bort till att beta deras faders boskap i Sichem,
13. Sade Israel till Joseph: Wakta icke dine bröder boskapen i Sichem? Kom, jag will sända dig till dem. Han sade: Här är jag.
14. Och han sade: Gack bort och se till, om det står wäl till med dina bröder och boskapenom; och säg mig igen, huru det hafwer sig. Och han sände honom utaf den dalenom Hebron, att han skulle gå till Sichem.
15. Då fann honom en man, der han for will på markene. Han frågade honom, och sade: Hwem föser du?
16. Han swarade: Jag föser mina bröder: Käre, säg mig, hwarest de wakta hjorden.
