Sida:Bibelen eller den Heliga Skrift (1828).djvu/63

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


i Egypten, och säga till honom: HERren, de Ebreers Gud, hafwer kallat oss. Så låt oss nu gå tre dagsresor in uti öknena, till att offra HERranom wårom Gud.

19. Men jag vet, att Konungen i Egypten icke skall låta eder fara, utan genom stark under.

20. Ty jag skall uträcka mina hand, och slå Egypten med allahanda under, som jag derinne göra skall; sedan skall han låta fara eder.

21. Och jag will gifwa desse folkena nåde för de Egyptier, att när I utfaren, skolen I icke utgå med tomma händer;

22. Utan hwar och en qwinna skall bedas af hennes grannqwinno och wärdinno silfwer och gyldene tyg och kläder: Dem skolen I lägga på edra söner och döttrar, och blotta de Egyptier.


4. Capitlet.

Mose under, ursäkt, resa, barn.

Mose swarade, och sade: Si, de tro mig intet, ej heller höra mina röst, utan skola säga: HERren hafwer intet synts dig.

2. HERren sade till honom: Hwad är det som du hafwer i dine hand?

3. Han sade: En staf. Han sade: Kasta honom ifrå dig på markena. Och han kastade honom ifrå sig, och han wardt wänd uti en orm: Och Mose flydde för honom.

4. Men HERren sade till honom: Räck dina hand ut, och tag honom om stjerten. Då räckte han sina hand ut, och höll honom, och han wändes uti en staf i hans hand.

5. Därföre skola de tro, att HERren hafwer synts dig, deras fäders Gud, Abrahams Gud, Isaacs Gud, och Jacobs Gud.

6. Och HERren sade ytterligare till honom: Stick dina hand in i din barm. Och han stack henne i sin barm, och då han drog henne ut, si, då war hon spitelsk som en snö.

7. Och han sade: Stick henne åter in i din barm. Och han stack henne åter in i barmen, och drog henne ut igen, si, så wardt hon åter som det andra hans kött.

8. Om de icke wilja tro dig, eller lyda hwad du säger af det ena tecknet, så warda de dock troende, när du säger dem af det andra tecknet.

9. Om de icke tro dessa tu tecknen, icke heller höra dina röst, så tag wattnet utur älfwene, och gjut det ut på torra landet, så skall det samma wattnet, som du utur älfwene tagit hafwer, warda blod på torra landet.

10. Då sade Mose till HERran: Ack HERre! Jag är en sådan man som icke talande är, allt från i går och förrgår, och ifrå den tid du med din tjenare talat hafwer, ty jag hafwer ett tungt mål och ena swåra tungo.

11. HERren sade till honom: Ho hafwer skapat menniskone munnen? Eller ho hafwe gjort dumban, eller den döfwa, eller den seende, eller den blinda? Hafwer icke jag HERren gjort dem?

12. Så gack nu åstad, jag will wara i dinom mun, och lära dig, hwad du säga skall.

13. Mose sade: Min HERre, sänd hwem du sända will.

14. Då wardt HERren mycket wred öfwer Mose, och sade: Wet jag icke, att din broder Aaron af Levi slägte är talande? Och si, han skall utgå emot dig, och då han får se dig, skall han glädja sig af hjertat.

15. Du skall tala till honom, och sätta orden i munnen på honom; och jag skall wara i dinom, och i hans munna, och lära eder, hwad I göra skolen.

16. Och han skall tala för dig till folket; Han skall wara din mun, och du skall wara hans gud.

17. Och denna staf tag i dina hand, dermed du tecken göra skall.

18. Så gick då Mose dädan, och kom igen till sin swär Jethro, och sade till honom: Käre, låt mig gå, att jag åter må komma till mina bröder, som äro uti Egypten, och se, om de ännu lefwa. Jethro sade till honom: Gack i frid.

19. Och sade HERren till honom i Midian: Gack, och far åter in uti Egypten; förty de äro alle döde, som gingo efter ditt lif.

20. Och så tog Mose sina hustru, och sina söner, och satte dem på en åsna, och