28. Och Israels barn gingo bort, och gjorde, såsom HERren Mose och Aaron budit hade.
29. Och om midnattstid slog HERren alt thet förstfödt war i Egypti land ifrå Pharaos förstfödda son, then på hans stol satt, alt in til then förstfödda son, som fången satt i fängelset, och alt förstfödt af boskapeno.
30. Tå stod Pharao up, och alla hans tjenare på then natten, och alla Egyptier: och et stort rop wardt uti Egypten; ty ther war intet hus, ther icke en död inne låg.
31. Och han kallade Mose och Aaron om nattena, och sade: Görer eder redo, och farer ut ifrå mitt folk, I och Israels barn; går åstad, och tjener HERranom, såsom I sagt hafwen.
32. Tager ock med eder edra får och fä, såsom I sagt hafwen: går åstad, och wälsigner mig med.
33. Och the Egyptier trängde fast uppå folket, at the måste med hast drifwa them ut af landet; ty the sade: Wi dö hwar och en.
34. Och folket bar rå deg, förra än han försyrad wardt, til theras mat, bunden i theras kläder, på theras axlar.
35. Och Israels barn hade gjort såsom Mose sagt hade, och hade begärt af the Egyptier silfwer och gyldene tyg, och kläder.
36. Och HERren hade gifwit folket nåd för the Egyptier, så at the lånte them; och de blottade the Egyptier.
37. Så drogo Israels barn ut ifrå Rameses til Succoth, sexhundrade tusend män til fot, förutan barn.
38. Och mycket gement folk drog också med them, och får och fä, och ganska mycken boskap.
39. Och the bakade af then råa degen, som the utur Egypten förde, osyrade kakor; ty han war icke syrad, efter the wordo utdrefne utur Egypten, och kunde icke förtöfwa, och hade eljest ingen kost beredt sig.
40. Tiden, i hwilken Israels barn bodde i Egypten, är fyrahundrade och trettio år.
41. Tå the förlidne woro, gick hela HERrans här på en dag utur Egypti land.
42. Therföre warder thenna natten hållen HERranom, at han hafwer fört them utur Egypti land. Och Israels barn skola hålla henne HERranom, the och theras efterkommande.
43. Och HERren sade til Mose och Aaron: Thetta är sättet til at hålla Passah; ingen främling skal äta ther af.
44. Then som en köpt träl är, then skal man omskära, och sedan äte han ther af.
45. En husman, och en dagakarl, skola intet äta ther af.
46. Uti et hus skall man ätat. I skolen intet af thes kött bära ut för huset; och I skolen intet ben sönderslå af thet.
47. Hela menigheten i Israel skal så göra.
48. Om någon främling bor när dig, och wil hålla HERranom Passah, han omskäre alt thet mankön är; sedan gånge här til, at han thetta gör, och ware såsom en inländsk; ty ingen oomskuren skal äta ther af.
49. Samma lagen ware then inländska, och utländska, som bor ibland eder.
50. Och all Israels barn gjorde såsom HERren hade budit Mose och Aaron.
51. Och så förde HERren på en dag Israels barn utur Egypti land, med theras härar.
13. Capitel.
Och HERren talade med Mose, och sade:
2. Helga mig alt förstfödt, thet som allahanda moderlif öppnar när Israels barn, både ibland menniskor och boskap; ty the äro mina.
3. Tå sade Mose til folket: Tänker uppå thenna dagen, på hwilken I utgångne ären af Egypten, utu träldomens huse; at HERren hafwer eder hädan utfört med wäldig hand; therföre skal du icke äta surdeg.
4. I dag ären I utgångne i then månaden Abib.
