Jona.

1. Capitel.

HErrans ord skedde til Jona, Amitthai son, och sade:

2. Up, och gack in uti then stora staden Nineve, och predika ther inne; förty hans ondska är kommen up för mig.

3. Men Jona stod up, och flydde ifrå HERranom, och wille ut til hafs, och kom neder til Japho; och tå han fann et skepp, som til hafs fara wille, gaf han skeppslön, och steg ther uti, på thet han skulle fara med them til hafs ifrå HERranom.

4. Tå lät HERren komma et stort wäder uppå hafwet, och en stor storm uphof sig på hafwet, så at man mente at skeppet skulle söndergå.

5. Och skeppmännerne fruktade sig, och ropade hwar och en til sin gud, och kastade the tyg, som i skeppet woro uti hafwet, at thet skulle lättare warda; men Jona war stigen ned i skeppet, låg och sof.

6. Tå gick skepparen til honom, och sade til honom: Hwi sofwer tu? Stat up, åkalla tin Gud, at Gud til äfwentyrs wille tänka uppå oss, att wi icke förgås.

7. Och then ene sade til then andra: Kommer, wi wilje kasta lott, att wi förfara måge för hwilkens skul oss så illa går; och tå the kastade lotten, råkade thet på Jona.

8. Tå sade the til honom: Säg oss hwarföre går oss så illa? Hwad är tin handel, och hwadan äst tu kommen? Utaf hwad land äst tu, och af hwad folk äst tu?

9. Han sade til them: Jag är en Ebreer, och fruktar HERran Gud af himmelen, som hafwet och thet torra gjort hafwer.

10. Tå fruktade männerne storligen, och sade til honom: Hwi hafwer tu tå thetta gjort? Ty the wisste, at han flydde ifrå HERranom; ty han hade sagt them thet.

11. Tå sade the til honom: Hwad skole wi tå göra med tig, på thet hafwet måtte oss stilla warda? Ty hafwet gick fast uppå them.

12. Han sade til them: Tager och kaster mig i hafwet, så stillas eder hafwet; ty jag wet, at sådan stor storm öfwer eder kommer, för mina skul.

13. Och männerne rodde, att the måtte åter komma til lands igen; men the kunde intet; ty hafwet gick swårliga uppå them.

14. Tå ropade the til HERran, och sade: Ack! HERre, låt oss icke förgås, för thenna mannens själs skul, och räkna oss icke oskyldigt blod til; ty tu, HERre, gör såsom tig täckes.

15. Och the togo Jona, och kastade honom i hafwet; tå wände hafwet igen af sin storm.

16. Och männerne fruktade HERran storligen, och gjorde HERranom offer och löfte.

2. Capitel.

Och HERren förskaffade en stor fisk, til at upsluka Jona; och Jona war i fiskens buk tre dagar och tre nätter.

2. Och Jona bad til HERran sin Gud i fiskens buk.

3. Och han sade: Jag ropade til HERran i min ångest, och han swarade mig; jag ropade utu helfwetes buk, och tu hörde min röst.

4. Tu kastade mig uti djupet midt i hafwet, så at floderne kommo omkring mig; alla tina wågor och böljor gingo öfwer mig.

5. Jag tänkte, at jag bortkastad war ifrå tina ögon; men jag skal ännu få se titt helga tempel.

6. Watnen omhwärfde mig alt in til mitt lif; djupet omgrep mig, sjöhwassen öfwertäckte mitt hufwud.

7. Jag sjönk ned til bergsgrunden: jorden hade beslutit mig med sina bommar ewinnerligen; men tu hafwer fört mitt lif utu förderfwet, HERre min Gud.