| Jesu liknelser. | Marci Evangelium. | Kap. 4, 5. | 125 |
dag, och säden går upp och wäxer, han wet sjelf icke huru.
28 Af sig sjelf bär jorden frukt, först brodd, sedan ax, sedan fullbildadt hwete i axet.
29 Men när frukten erbjuder sig, strax låter han lien gå, ty skördetiden är för handen.
Detta är en särskild liknelse, som icke meddelas i Mattei evangelium. Wår frälsare wille härmed wisa, att likasom sädesmannen sofwer om natten och står upp om morgonen, utan att med bekymmer och ängslan tänka på det han sått, emedan han icke med sin omsorg kan åstadkomma wäxten och frukten, så skola ock ordets tjenare utså Guds ords utsäde i förtröstan på Herren som wäxten gifwer, och som gifwit det bestämda löfte, att ordet, som af hans mun går, icke skall wara fåfängt, utan skall framgång hafwa, Es. 55: 10, 11. Ps. 127: 2. Sedan sädesmannen sått säden, så beror alltsamman på Herren sjelf, både brodden, axet och kornet, v. 28. Så är det också Herren sjelf, som werkar med ordet, derföre skola hans tjenare utså det med trohet, wishet och ifwer, under bön om Andens ljus och kraft, men icke wara ängslige för, huruwida ordet skall bära frukt eller ej. Den store sädesmannen är Herren sjelf, och hans tjenare skola utså ordet efter hans wilja och i tron på honom. Dig tillkommer att wara trogen i det du skall göra; framgången eller följden kommer dig icke wid, ty den är Herrens sak. Om skördetiden, se Matt. 13: 30. Såsom sädesmannen låter lien gå, då säden år mogen, v. 29, så sänder Herren sjelf alltid i behörig tid sina skördemän, nemligen änglarne.
30 Och han sade: Hwarwid skola wi likna Guds rike, eller med hwilken liknelse skola wi beteckna det?
31 Det är såsom ett senapskorn, hwilket, när det warder sådt i jorden, är mindre än alla andra frön på jorden, Matt. 13: 31 f. Luk. 13: 18 f.
32 men hwilket, när det är sådt, kommer upp och warder större än alla andra kryddwäxter och skjuter stora grenar, så att himmelens foglar kunna bygga sina nästen under dess skugga.
33 Och i många sådana liknelser talade han ordet till dem, allt efter som de förmådde höra;
Jesus lämpade måttet af sanningens ljus efter sina åhörares förmåga att fatta och fördraga det; se Joh. 16: 12. 2 Kor. 3: 2.
34 och utan liknelse talade han icke till dem, men afsides uttydde han allt för sina lärjungar.
Se Matt. 13: 11, 34, 36.
35 Och samma dag på aftonen sade han till dem: Låtom oss fara öfwer till andra stranden. Matt. 8: 18, 23 f. Luk. 8: 22 f.
36 Och de läto folket gå och togo honom med sig, såsom han war i båten, och äfwen andra båtar woro med honom.
37 Och en häftig stormwind uppkom, och wågorna slogo in i båten så att han redan begynte fyllas.
38 Och han war sjelf i bakdelen af båten, sofwande på hufwudgärden, och de wäckte honom och sade till honom: Mästare, sköter du icke om, att wi förgås?
39 Och då han hade blifwit uppwäckt, näpste han wädret och sade till hafwet: Tyst, war stilla. Och wädret saktade sig, och det wardt alldeles lugnt.
40 Och han sade till dem: Hwarföre ären I så rädde? Huru kommer det till, att I icke hafwen tro?
41 Och de wordo ganska förskräckte och sade till hwarandra: Hwem är då denne, att både wädret och hafwet äro honom lydiga?
Se Matt. 8: 24–27.
5 Kapitlet.
Jesus utdrifwer onde andar, stillar en qwinnas blodgång och uppwäcker Jairi dotter.Och de kommo öfwer till andra sidan hafwet, till Gadarenernas land. Matt. 8: 28 f. Luk. 8: 26 f.
Gadarenerna? land, trakten kring Gadara, öster om sjön Genesaret; der bodde mest hedningar, men också många judar.
2 Och då han hade stigit ur båten, strax mötte honom en man från grifterna, som war besatt af en oren ande
3 och hade sitt tillhåll i grifterna, och icke ens med kedjor kunde någon binda honom.
4 Ty många gånger hade han warit bunden med fotbojor och kedjor, men kedjorna hade af honom blifwit afslitna och fotbojorna sönderbrutna, och ingen förmådde kufwa honom.
Matteus omtalar twå sådana menniskor, men Markus nämner blott den ene, som blef särskildt märkwärdig derföre, att swaret kom utur hans mun, v. 9, och emedan han, sedan han war helbregda, wille följa Herren Jesus.
5 Och han war alltid, dag och natt, i grifterna och på bergen och ropade och slog sig sjelf med stenar.
6 Och när han såg Jesus fjerran ifrån, lopp han till och föll ned för honom
_129.jpg&oldid=347472){kind=link}