| 120 | Jesus botar en borttagen. | Marci Evangelium. | Kap. 1, 2. |
bort, wisa dig för presten och offra för din rening hwad Moses har påbjudit, till ett wittnesbörd för dem. 3 Mos. 14: 2 f.
Se Matt. 8: 4. Herren gaf honom en sträng befallning att lyda lagens föreskrift, se 3 Mos. 14: 3, 4, 10. Will du blifwa renad genom Jeus nåd, så måste du wara willig, att sedan i hela din wandel lyda hans ord. Älsken I mig, så hållen mina bud.
45 Men då han hade gått ut, begynte han mycket förkunna och utsprida saken, så att han icke mer kunde uppenbarligen gå in i någon stad, utan höll sig utanför i öde trakter, och de kommo till honom från alla håll.
Öde trakter, d. ä. obebodda ställen, se v. 35.
2 Kapitlet.
Jesus botar en lam, kallar Matteus, underwisar om fastan. Lärjungarne plocka ax på sabbaten.Och efter några dagar gick han åter in i Kapernaum; och det spordes, att han hade kommit hem.
2 Och strax församlades många, så att icke ens platsen utanför dörren mer kunde rymma dem, och han talade ordet för dem.
Hans tal war lära och predikan om himmelriket, se kap. 1: 14, 15.
3 Och de kommo och förde till honom en lam, som bars af fyra. Matt. 9: 2 f. Luk. 5: 18 f. Es. 43: 25.
4 Och då de icke kunde komma fram till honom för folkets skull, aftäckte de taket på huset, der han war, och gjorde en öppning och nedhissade sängen, på hwilken den lame låg.
På det platta taket kunde man komma upp äfwen utifrån på en trappa, se 5 Mos. 22: 8. Matt. 24: 17. Inwändigt war en öppen gård, kringbyggde på alla sidor; från boningsrummen sträckte sig inåt gården ett framskjutande tak, hwilande på pelare. Der brukade man uppehålla sig, då främlingar woro närwarande. Det war således der Jesus talade till folket, som uppfylde hela den fria rymden. För att gifwa skugga emot solen, hade man öfwer den fria gårdsrymden stundom ett slags tak af utspänd wäf eller stråmattor, eller någonting annat, som lätt kunde borttagas, och det war wäl på detta tak de nu gjorde en öppning, för att nedsläppa den sjuke från kanten af det fasta taket, midt för der Herren Jesus war och talade till folket.
5 Och när Jesus såg deras tro, sade han till den lame: Min son, dina synder äro dig förlåtna.
Jesus såg och wisste, hwad denne sjuke i all synnerhet önskade, nemligen syndernas förlåtelse, derföre swarar han först på denna bön i den sjukes hjerta, och med denna inre helbregdagörelse fick den sjuke äfwen lekamlig helsa. Då Herren Immanuel hjelper, så hjelper han fullständigt. Det ordet: min son, war ett wanligt uttryck af wänlighet, men Jesus lade nu deruti en högre betydelse och en pånyttfödande kraft. Den sjuke och de, som buro honom, hade en längtande tro, och genom denna tro war den sjuke i stånd att kunna emottaga en sådan stor nåd.
6 Men der sutto några af de skriftlärde och tänkte i sina hjertan:
7 Hwarföre talar denne sådana hädelser? Hwem kan förlåta synder, utan Gud allena?
Af Jesu ord till de sjuke och af de underwerk, som skedde, hade de skriftlärde kunnat weta, att Jesus war Messias, emedan han både kunde göra helbregda och förlåta synder; men genom otron woro de så förblindade, att äfwen deras tankar förmörkades. De wisste, att ingen utan Gud kan förlåta synder. Om någon föregifwit, att han kunde förlåta synder, utan att wara Messias, så hade det warit en hädelse emot Gud; men om Jesus icke hade warit Messias, och om hans ord således hade warit en hädelse, så hade det icke warit möjligt, att Gud skulle hafwa gifwit honom magt att förrätta ett sådant underwerk. Detta hade de skriftlärde lätt kunnat weta, om icke deras uppsåtliga otro hade förblindat deras förstånd. Så werkar otron skaldigt på menniskans alla själskrafter och förer slutligen till ewigt förderf.
8 Och Jesus, som strax förnam i sin ande, att de så tänkte inom sig sjelfwa, sade till dem: Hwarföre tänken I sådant i edra hjertan?
9 Hwilket är lättare, att säga till den lame: dina synder äro dig förlåtna, eller att säga: stå upp och tag din säng och gå?
10 Men på det att I mån weta, att Menniskosonen har magt att på jorden förlåta synder — sade han till den lame:
11 Jag säger dig: Stå upp, tag din säng och gå hem.
12 Och han stod strax upp och tog sin säng och gick ut i allas åsyn, så att alla blefwo bestörta och prisade Gud, sägande: Sådant sågo wi aldrig.
Se Matt. 9: 3–8.
13 Och han gick åter ut wid hafwet, och allt folket kom till honom, och han lärde dem.
Wid hafwet, d. ä. det Galileiska hafwet, wid hwars westra sida Kapernaum låg.
14 Och under det han gick förbi, såg han Levi, Alfei son, som satt wid tullen, och han sade till honom: Följ mig. Och han stod upp och följde honom. Matt. 9: 9 f. Luk. 5: 27 f.
_124.jpg&oldid=347462){kind=link}