| Trons rättfärdighet. | Till Romarne. | Kap. 3, 4. | 387 |
blod, för att wisa sin rättfärdighet, derföre att han hade öfwersett med de synder, som förut blifwit begångna under Guds tålamod, Kol. 1: 19 f. Ap. G. 13: 38 f. 2 Kor. 5: 19. 1 Joh. 1: 9. 2: 2. 4: 10.
Kristus kallas här ett försoningsoffer, eller försoningsmedel, samma ord i grundt. som ordet ”nådastol” i Ebr. 9: 5, det gyllene locket öfwer förbundsarken, som stod i det allraheligaste. I förbundsarken eller lådan lågo lagens taflor betäckta af försoningslocket. Mot den anklagande lagen behöfdes försoning. Den war utlofwad, och betecknades på stället med nämnda lock, som just kallades försoningsmedlet eller försoningslocket, emedan det på den stora försoningsdagen bestänktes med offerblodet. Men öfwer samma lock war Guds tron mellan de båda der stälda keruberna. Deraf har det fått namnet nådatron eller nådastol. Men det, som genom detta försoningslock betecknades, har blifwit fullbordadt genom Jesu Kristi offerdöd. Han är således den, hwilken Gud har framstält till ett försoningsoffer för syndare, och det medelst tron, så att den, som i tron nalkas honom winner nåd, utan att något widare försoningsoffer behöfwes, än det som af Gud blifwit framstäldt genom Kristus, genom hans blod, och Gud, hwilken både kräft och mottagit detta offer, har gjort detta för att wisa sin rättfärdighet, som med ingenting mindre än med ett sådant offer kunde tillfredsställas, så att han också för det offrets eller stänkelseblodets skull kan rättwist rättfärdiggöra syndaren, och för att häfda denna sin rättfärdighet, hwilken förut hade synts wara försummad, derföre att han hade öfwersett med de synder, som förut blifwit begångna under Guds tålamod, således de synder, som förut skett, innan de blifwit genom Jesus försonade.
26 för att i den tid, som nu är, wisa sin rättfärdighet, på det att han måtte sjelf wara rättfärdig och göra den rättfärdig, som är af Jesu tro. Ps. 51: 6.
Närmare: ”till uppenbarande af sin rättfärdighet i den nuwarande tiden, så att han sjelf skall wara rättfärdig och rättfärdiggörande den som är af Jesu tro”, d. ä.: af tron på Jesus. Således skådas denna dubbla uppenbarelse af Guds rättfärdighet i Jesu blod, som kommer den till godo, hwilken med tron anammar Jesu evangelium. I lagen skådas Gud rättfärdig, i det han uttalar rättfärdighetens dom öfwer synden; men i evangelium skådas han rättfärdig sjelf och rättfärdiggörande syndare. Då domen öfwer wåra synder gick öfwer Kristus, så blef Guds oföränderliga rättfärdighet på det allra högsta och fullkomligaste uppenbarad. Derigenom är Guds rättfärdighetsfordran betald, och då han förlåter och rättfärdiggör den som tror på Kristus, så står det ej i strid med hans rättfärdighet. Deremot fordrar just hans rättfärdighet att han förlåter den som tror, emedan Kristus betalat skulden och lidit straffet och förwärfwat förlåtelse. Det wore nu orättwist, om Gud icke åt den syndaren, som åberopar sig på Kristus, skulle gifwa den nåd, som Kristus åt syndaren förwärfwat och utlofwat. 1 Joh. 1: 9.
27 Hwar är då berömmelsen? Hon är utelyckt. Genom hwilken lag? Genom gerningarnas? Nej, utan genom trons lag.
Således, om menniskorna endast genom tron på den oförskylda nåden blifwa rättfärdiggjorde: hwar är då berömmelsen för Gud, berömmelsen af egna werks förtjenst, att menniskan skulle säga: jag är sådan jag bör wara, delaktig af rättfärdigheten och lifwet? Hon, denna sjelfberömmelse, 'är utelyckt. Genom hwilken lag uträttas saken, och winnes det stora målet? Genom gerningarnas lag? Nej, utan genom trons lag, den nåds lag, enligt hwilken Gud rättfärdiggör syndaren i kraft af Jesu förtjenst, och hwilken lag syndaren måste underkasta sig i tron med ödmjukt erkännande af sin egen owärdighet af Guds barmhertighet.
28 Wi hålla således före, att menniskan rättfärdiggöres genom tro utan lagens gerningar. Gal. 2: 16. Ap. G. 13: 39.
29 Eller är Gud allenast Judarnes Gud? Är han icke ock hedningarnes? Jo, wisserligen ock hedningarnes,
30 emedan Gud är en enda, som skall rättfärdiggöra de omskurna af tro och de oomskurna genom tron. Gal. 3: 8.
Så bewisar aposteln innehållet af 29 versen: Emedan Gud är en enda, som just i kraft af sin enhet behandlar i rättfärdiggörelsen alla syndare lika och som derföre skall rättfärdiggöra de omskurna, d. ä. Judarna, af tro och de oomskurna genom tron. Det heter om Judarna af tro, emedan tron på Guds nådelöfte hos en Jude förutsättes, annars wore han icke en sann Jude; men om hedningarna heter det genom tron, emedan hos dem icke kunde förutsättas någon tro, emedan de icke hade Guds nådelöften sig uppenbarade och följaktligen tron blef, först när evangelium för dem förkunnades, det medel hwarigenom de rättfärdiggjordes.
31 Göra wi nu lagen om intet genom tron? Bort det; utan wi befästa lagen. Rom. 8: 3 f.
Wi befästa lagen, ty genom samma tro, hwarigenom wi rättfärdiggöras, warda wi ock födde på nytt, så att wi just genom tron få både lust och kraft att göra Guds bud. — Denna sats utför likwäl aposteln icke närmare här, utan kommer först med början af 6 kapitlet dertill, sedan han i de närmast följande kapitlen wisat, att redan lagen och profeterna bewittnat trons rättfärdighet.
4 Kapitlet.
Abraham blef af Gud förklarad rättfärdig, innan han wardt omskuren, endast på grund af sin tro på Guds löfte.Hwad skola wi då säga, att wår stamfader Abraham har wunnit efter köttet?
_391.jpg&oldid=347983){kind=link}