| 760 | En syn om falsk lärdom. | Propheten ZacharJa. | Cap. 5, 6. |
8. Men han sade: Det är afguderiet; och han kastade henne uti skeppan, och hof den blyklimpen der ofwan uppå.
Det är afguderiet, grt.: detta är ogudaktigheten, nemligen både afguderiet och alla de synder och laster, hwaruti menniskan kan förfalla, då hon öfwergifwer Gud och Hans ord. Det ogudaktiga folket, som här föreställes såsom sjelfwa ogudaktigheten, liknas wid en qwinna, såsom på flera ställen i Skriften, se Ords. 2: 16, 17; cap. 5: 3, 4. Synden är en förförande sköka, det är motsatsen till den himmelska wisheten och sanningen. Ords. 8. Propheten såg denna qwinna först sittande upprätt i skeppan, men hon blef af Engelen nedkastad och nedtryckt, och blyklumpen kastades deruppå. Så dämpar Gud synden med allahanda straffdomar, och slutligen skall den nedkastas i afgrunden; men synden kan icke kastas dit ensam, utan den ditkastas i och med alla de syndare, som hafwa synden i sig. Låt derföre Gud göra dig fri från synden, att du må komma ut ur den trånga skeppan och slippa den centner bly, som swäfwar öfwer dig, och slippa att kastas i fördömelse. Dina synder äro tunga såsom bly, då den Allwetande uppsöker och samlar dem öfwer dig.
9. Och jag lyfte mina ögon upp, och såg: och si, twå qwinnor gingo ut, och hade wingar, de der drefwos af wädret; och det woro wingar, likasom storkars wingar; och de förde skeppan emellan jorden och himmelen.
Dessa gestalter af qwinnor med wingar woro Roms härar, af hwilka Judafolket blef bortfördt i den Romerska fångenskapen, som ännu warar. Att de förde skeppan mellan jorden och himmelen betyder, att Judarne blefwo landsflyktige och fångar i främmande land, utan fotfäste på jorden och utan det himmelska borgerskapet, liksom swäfwande mellan himmel och jord.
10. Och jag sade till Engelen, som med mig talade: Hwart föra de skeppan?
11. Men han sade till mig: Att henne skall ett hus bygdt och tillredt warda uti Sinear land, och der satt warda på sin botten.
Sinear kallades fordom Babylonien. Till Babylonien flydde många af Judarna, då Jerusalem förstördes af Romarne, men många fördes till de westra länderna af det Romerska riket, och Rom kallas i Skriften det nya Babylon, (det nya Sinear). Uppb. 18: 2. I alla dessa länder hafwa de fått långwariga hemwist och blifwit medborgare, så att skeppan har liksom blifwit satt på sin botten. Det affälliga folket, som förkastade sin Messias, kom till sin gamla fångenskap, som blef ännu swårare och långwarigare, en fångenskap, som ännu warar. I skeppan, i sina gamla synders fulla mått, är detta folk ännu fånget.
6. Capitel.
Fyra wagnar. Twå kronor.Och jag lyfte åter mina ögon upp, och såg: och si, der woro fyra wagnar, som gingo ut emellan tu berg, och bergen woro af koppar.
I denna sjunde och sista syn får propheten skåda utgången af den långwariga striden mellan ljusets rike och mörkrets makt här på jorden. I det 5:te capitlet wisades Guds straffdomar öfwer Israel, som det ådrog sig genom Messiæ förkastelse. Wi kunna ännu se denna straffdom för wåra ögon. Nu wisas i den sista synen Guds straffdomar öfwer sitt folks fiender. De fyra wagnarna beteckna Herrans härar, alla de redskap, Han anwänder, för att straffa sina motståndare och bana wäg för sitt rike. De twå bergen af koppar kunna beteckna Moria berg. och Zions berg, på hwilka Herrans tempel och Davids stad woro belägna. Mellan dessa berg, mellan det Öfwerstepresterliga och Konungsliga embetet, som Christus i sin kyrka utöfwar, skola Hans domar utgå, och de synas såsom kopparberg, de äro oöfwerwinneliga.
2. För första wagnen woro röda hästar; för den andra wagnen woro swarta hästar.
3. För den tredje wagnen woro hwita hästar; för den fjerde wagnen woro brokiga starka hästar.
Den röda färgen betecknar krig och blodsutgjutelse, och den swarta betecknar sorg, pestilens och död. Se Uppb. 6. Den hwita färgen betecknar frid, således fridens budskap genom Evangelii ord. Så låter den barmhertige Guden salighetens budskap följa straffdomarna i spåren, och med dessa domar beredas många hjertan till att emottaga nåden i Christo. De brokiga hästarna betyda alla de blandade domar och skickelser, hwarmed Guds försyn söker att bereda menniskorna till att emottaga Evangelium. Det ordet starka syftar på alla dessa hästar.
4. Och jag swarade, och sade till Engelen, som med mig talade: Min Herre, ho äro desse?
5. Engelen swarade, och sade till mig: Det är de fyra wäder* under himmelen, som utgå, att de framträda skola för Honom, som råder öfwer alla land.† *Ps. 103: 20. Ps. 104: 4. Ebr. 1: 14. †Ps. 135: 6.
De fyra wäder, grt.: De fyra andar eller de fyra englahärar, som uträtta Herrans befallningar till Hans rikes upprättande. De stå i Guds åsyn, de göra det Han will, de framträda åter inför Honom.
6. Der de swarta hästarne före woro, de gingo norr åt, och de hwita gingo efter dem; men de brokiga gingo söder åt.
_764.jpg&oldid=346659){kind=link}