| Wishetens Bok. | Cap. 10, 11. | 27 |
honom Guds rike, och lät honom förstå hwad heligt är; *1 Mos. 28: 5, 12.
Nemligen Jacob.
11. Och halp honom i hans arbete, att han wäl kom sig före, och wann många egodelar med sitt arbete.* *1 Mos. 30: 29; cap. 32: 10.
12. Och war hon när honom, då han oförrättad wardt* af dem, som gjorde honom öfwerwåld; och hon riktade honom, och bewarade honom för fienderna, och lät honom säker blifwa för dem, som gingo honom efter; och gaf honom seger i en stark kamp, att han skulle förnimma, huru gudaktighet är mäktigare än all ting. *1 Mos. 31: 42.
Gudaktighet är tro på Guds ord eller på wisheten. Ords. 8.
13. Hon öfwergaf icke den rättfärdige då hon bortsåld war,* utan bewarade honom för synd; *1 Mos. 37: 28.
14. Hon följde honom neder i fångahuset, och öfwergaf honom icke i bojorna;* till dess hon lät honom få en rikes spira,† och makt öfwer dem, som honom öfwerwåld gjort hade; och gjorde dem till ljugare, som honom förklagat hade, och gaf honom en ewig härlighet. *1 Mos. 39: 20; cap. 40: 4; †cap. 41: 40. Ps. 105: 20. 1 Macc. 2: 53. Apg. 7: 10.
15. Densamma frälste det heliga folket och ostraffeliga säden ifrån hedningarna, som dem plågade:* *2 Mos. 1: 10, [et]c.
Här syftas sannolikt på 2 Mos. 19: 6. Israel blef kallad till ett heligt folk, se 2 Mos. 4: 22, 23.
16. Hon kom in i HErrans tjenares själ,* och stod den grufliga konungen emot genom under och tecken; *2 Mos. 3: 10, [et]c.
Herrans tjenare, nemligen Mose.
17. Hon lönte de heliga deras arbete,* och ledsagade dem genom underliga wägar; och war dem till ett skjul om dagen, och om natten till en låga såsom af stjernor.† *2 Mos. 11: 2; cap. 12: 35. †cap. 13: 22.
18. Hon förde dem genom Röda hafwet, och ledde dem genom stora watten;* *2 Mos. 14: 21. Ps. 78: 13.
19. Men deras fiender fördränkte hon, och dessa drog hon utur djupets afgrund;* derföre togo de rättfärdige rof af de ogudaktiga, och prisade† ditt heliga namn, HErre, och lofwade endrägteligen din segersamma hand; *2 Mos. 14: 28; †cap. 15: 1.
20. Ty wisheten öppnade de dummars mun, och gjorde de tungor wältalande, som intet tala kunde.* *Ps. 8: 2, 3.
11. Capitel.
Hon förde deras werk genom en helig prophets hand.
Deras, nemligen Israeliternas.
2. Och ledde dem genom en wild öken,* så att de tjäll uppslogo i wildmarken; *2 Mos. 19: 1.
3. Och stodo emot sina fiender, och hämnades öfwer sina motståndare.* *2 Mos. 17: 13.
4. Då dem törstade, åkallade de dig, och dem wardt watten gifwet utaf höga berget;* *2 Mos. 17: 6. 4 Mos. 20: 11. Ps. 78: 15, 16. Ps. 105: 41. 1 Cor. 10: 4.
5. Och släckte törsten utur hårda stenen.
6. Och der deras fiender med plågade wordo, genom detsamma skedde dessa godt, då de nöd ledo.
7. Ty såsom de förra förskräcktes för blodet, som kommet war i den staden, der flytande watten warit hade,* till näpst för det budet, att man barnen dräpa måste;† *2 Mos. 7: 20; †cap. 1: 16, 22.
Då wattnet förwandlades till blod. 2 Mos. 7: 20.
8. Alltså gaf du dessa watten nog oförsedt.
9. Och lät se dermed genom de förras törst, huru du plågade fienderna.
10. Ty då dessa försökte* och med nåd näpste wordo, förnummo de, huru de ogudaktige med wrede dömde och plågade woro. *5 Mos. 8: 2.
11. Dessa hafwer du förmanat, och bepröfwat såsom en fader; men de förra såsom en sträng konung straffat och fördömt;
12. Och blefwo både de, som borta woro, och de, som när woro, alla ens plågade;
Både de Egyptier, som woro nära, och de, som woro fjerran från det Röda hafwet, erforo plågan på samma sätt.
13. Ty dem kom dubbel sorg uppå,
_815.jpg&oldid=346797){kind=link}