| 62 | Cap. 13, 14. | Jesu Syrachs Bok. |
ock icke allt förmycket undan, att man ju kan bruka dig i nöden.
14. Säg icke nej, om han dig något befaller; men förlåt dig icke derpå, om han dig fast wänlig är; ty han försöker dig dermed, och med sina ljufliga åthäfwor hörer han dig ut.
Han söker att utleta dina tankar.
15. Då han ogunstig warder, då blifwer han icke wid sådana wänliga ord;
16. Och skämtar icke med straff och fängelse;
17. Derföre tag dig wara, och se dig wäl före;
18. Du lefwer i stor fara.
19. Hwart och ett djur håller sig intill sin like;
20. Så skall ock hwar en menniska hålla sig intill sin like.
21. Det är rätt såsom ulfwen gåfwe sig i sällskap med fåren, när en ogudaktig gifwer sig i sällskap med de fromma.* *2 Cor. 6: 14.
22. Såsom hyena gifwer sig i sällskap med hunden; alltså ock den rike med den fattiga.
Hyena är ett wilddjur, som mest finnes i Afrika, något liknande wargen.
23. Såsom lejonet uppäter wildåsnan i marken, så uppäta de rike de fattiga.
24. Såsom den högfärdige wämjar wid det ringa är, så wämjar ock den rike wid den fattiga.
25. När den rike faller, så hjelpa honom hans wänner upp; när den fattige faller, stöta ock hans wänner honom neder.
26. När en rik icke rätt gjort hafwer, så äro många de honom hjelpa; när han sig med ord förtagit hafwer, så måste man det låta så rätt wara;
27. Men när en fattig icke rätt gjort hafwer, så kan man det wäl högt wäga; och om han än wisligen talar, så finner han dock intet mm.
28. När den rike talar, så tiger hwar man, och hans ord upphöjer man i himmelen;
29. Men när den fattige talar, så säger man: Ho är denne?* Och om han felar något, så måste han straxt umgälla det. *Ps. 4: 7.
30. Rikedom är wäl god, när man brukar honom utan synd; men den ogudaktigas fattigdom lärer honom tala mycket ondt.
31. Hwad en i sinnet hafwer, det ser man på hans ögon,* ehwad det är godt eller ondt. *Syr. 19: 26.
32. Hafwer han godt i sinnet, så ser han lustig ut;* men den som hemligt ondt hafwer i sinnet, han kan derföre icke hafwa ro. *Pred. 8: 1.
14. Capitel.
Fly girighet. Gör godt före döden.Wäl är honom, som icke gifwer onda råd,* och icke deraf ondt samwete hafwer. *Syr. 25: 11.
2. Wäl är honom, som icke hafwer ett ondt samwete, och hans hopp honom icke förfallet är.
3. En armling står icke wäl, att han är rik, och hwad skulle gods och penningar för en karg usling?
4. Den der mycket, församlar, och sig sjelf intet godt gör, han samlar åt andra,* och andra skola förslösa det. *Pred. 6: 1, 2.
5. Den sig sjelf intet godt gör,* hwad godt skulle han göra andra? Han hafwer aldrig någon glädje af sitt gods. *Rom. 13: 14.
6. Ingen skändligare ting är, än att en unnat sig icke sjelf godt;* och det är den rätta plågan för hans ondska; *Col. 2: 23.
7. Gör han något godt, så wet han det wisserligen intet af, och på sistone warder han der otålig öfwer.
8. Det är en ond menniska som icke gitter se, att man gör folk godt, utan wänder sitt ansigte bort, och förbarmar sig öfwer ingen.
9. En girig menniska låter aldrig nöja sig åt sin del,* och kan för girighet icke trifwas. *Ords. 27: 20.
10. En nitsk ser icke gerna, att man äter; och det göt honom ondt, att han skall mat gifwa.
11. Min son, gör dig sjelf godt af ditt; och gif HErranom offer som Honom bör.
12. Kom ihåg, att döden icke försummar sig, du wet ju wäl, hwad förbund du med döden hafwer.
_850.jpg&oldid=320584){kind=link}