| 122 | Cap. 7. | 1 Boken Maccabeers. |
intet; förty han såg, att de wäl rustade woro, och en stor här med sig förde.
12. Men många prester kommo till Alcimus och Bacchides, och många af de fromma i Israel,
13. Som sig godt försågo till Alcimus; och begärde frid,
14. Och sade: Alcimus är en prest af Aarons slägt, han måste ingen otro bewisa oss.
15. Och Alcimus sade dem frid till, och gjorde en ed, och sade: Wi wilja eder och edra wänner intet ondt göra.
16. När de nu så trodde honom, lät han gripa sextio af dem, och drap dem alla på en dag, såsom skriften säger:
17. Dina heligas kött hafwa de djurom gifwit;* de hafwa utgjutit blod omkring Jerusalem såsom watten, och der war ingen, som dem begrof. *Ps. 79: 2.
18. Derföre kom en ganska stor fruktan och förskräckelse i folket, hwilka klagade, att der war hwarken tro eller redlighet i Alcimus; ty han höll icke sin ed.
19. Och Bacchides drog sin wäg ifrån Jerusalem, och belade Bethzecha;* och sände ut och lät många gripa, som tillförene hade gifwit sig till honom, och för otros skull åter hade gifwit sig ifrån honom; och lät många för dem dräpa, och kastade dem uti en stor kula.† *Dom. 7: 22. †Jer. 41: 9.
20. Sedan befallde Bacchides åt Alcimus landet, och lät krigsfolk när honom, och drog åter till konungen.
21. Och Alcimus hade det före med makt att warda öfwersteprest;
22. Och drog in till sig alla affälliga i Israel; och tog med wåld Juda land under sig, och plågade Israels folk ganska swårligen.
23. Då nu Judas såg, att Alcimus och de affällige af Israel mycken stor skada i Israel gjorde,
24. For han åter omkring öfwer hela Juda land, och straffade de affälliga, och förtog dem, att de icke mer så hit och dit i landet fara torde.
25. Men då Alcimus såg, att Judas och hans folk åter wäldig war, och att han icke kunde stå dem emot, drog han åter till konungen och beklagade dem hårdeligen.
26. Derföre sände konungen en stor förste Nicanor dit, hwilken Israels folk fast ogunstig war, och böd honom platt nederlägga Israels folk.
27. Och Nicanor drog med en stor här till Jerusalem, och sände bud till Judas och hans bröder bedrägligen, hwilka skulle låtsa lika som han wille frid med dem hålla, och säga:
28. Wi wilja hålla frid med hwarannan, jag och I; och will med föga folk fridsam komma, att jag må tala med dig.
29. Alltså kom Nicanor till Juda och de undfingo hwarannan, och talade med hwarannan fridsamligen; men det war bestäldt, att man Judas der gripa skulle.
30. Detta wardt Juda underwist, att Nicanor derföre till honom kommen war, att han med detta bedrägeri måtte gripa honom; derföre tog han sig wara för honom, och wille icke mer komma till honom.
31. Och då Nicanor förmärkte, att hans uppsåt war uppenbart wordet, drog han emot Judas, och höll en slagtning med honom wid Caphar Salama;
32. Der miste Nicanor femtusen män, och hans här måste fly in uppå Davids borg.
33. Sedan kom Nicanor ock upp till helgedomen på Zions berg; och presterna och de äldste gingo ut till att undfå honom fridsamligen. och till att wisa honom, att de för konungen stort offer gjorde.
34. Men Nicanor bespottade dem med deras gudstjenst, och försmädde och ohelgade offren;
35. Och swor en ed, och sade: Om I icke antwarden mig Judas och hans här i min hand, så skall jag uppbränna detta huset,* så snart som jag med lycka här igen kommer; och drog sin wäg med stor grymhet. *2 Macc. 14: 33.
36. Men presterna gingo in, och trädde fram för altaret i templet, och greto, och sade:
37. O HErre, efter du detta hus utwalt hafwer, att man dig här åkalla och om dig predika skall;* *1 Kon. 8: 29, 30. Ps. 122: 4. Matth. 21: 13.
38. Så bedja wi, att du wille hämnas öfwer denna Nicanor och hans här, och komma ihåg, att de din helgedom och dig försmädat hafwa: och att du wille förjaga dem utur landet, och nederlägga dem.
39. Och Nicanor drog sin wäg ifrån
_910.jpg&oldid=347064){kind=link}