| 132 | Cap. 11. | 1 Boken Maccabeers. |
draga af, och honom borgen öfwergifwa; ty de gjorde Israel mycken skada.
42. Då skref Demetrius Jonathe alltså till: Icke allena detta, som du begärar, utan mycket mer ära och godt will jag dig och ditt folk göra, så snart som jag kan;
43. Men nu är jag i stor fara; derföre gör så wäl emot mig, och sänd mig hjelp; ty allt mitt krigsfolk är ifrån mig affallet, och sätter sig emot mig.
44. Derföre sände honom Jonathas tre tusende goda krigsmän; de kommo till Antiochien till konungen; och konungen wardt af deras tillkommelse mäkteligen glad.
45. Så gjorde allt folket i staden ett upplopp, wid hundrade och tjugu tusende män, och wille slå konungen ihjäl.
46. Men konungen flydde uppå sin borg; då tog folket gatorna in, och wille bestorma borgen.
47. Derföre kallade konungen Judarna till sig, att de måtte beskydda honom. Då lupo Judarna alle till konungen, och fördelade sig på gatorna;
48. Och slogo i den dagen hundra tusende män, och satte eld på staden, och togo rof; alltså undsatte de konungen.
49. Då nu folket i staden såg, att Judarna woro staden för mäktige wordne, gåfwo de sig öfwer, och ropade till konungen. och bådo om frid, att Judarna måtte stillade warda, och icke mer dräpa folket, att staden icke platt förödd worde.
50. Så wardt frid; och Judarna lade sina wapen ifrån sig, och wordo högeligen ärade af konungen, och namnkunnige i hela riket;
51. Och drogo hem till Jerusalem igen, och hade mycket gods med sig, som de i kriget wunnit hade.
52. Då nu Demetrius åter säker war, och riket med frid inne hade,
53. Höll han åt Jonathas intet af det han honom lofwat hade; och wände sig alldeles ifrån honom, och war honom otacksam för hans wälgerningar, och bewiste honom all otro.
54. Icke långt efter kom Tryphon igen med den unge Antiochus; denne Antiochus wardt konung, och satte krona uppå;
55. Och allt det krigsfolk, som Demetrius hade orlof gifwit, kom till honom. Då de nu med Demetrius stridde, slogo de honom på flykten, och förjagade honom.
56. Och Tryphon tog de elephanter, och wann Antiochien.
57. Och den unge Antiochus skref till Jonathas, och stadfäste honom i hans öfwersta prestadömes embete, och samtyckte, att han de fyra städer* besitta och behålla skulle, och wara konungens wän. *Luc. 3: 1.
58. Och sände honom gyldene käril, och förlofwade honom,* att bruka guld öfwer bord, och purpur och gyldene bälte bära. *1 Macc. 10: 89.
59. Och Simon, Jonathas broder, gjorde han till höfwitsman öfwer det landet ifrån Tyrus allt in till Egypten.
60. Då nu Jonathas utdrog öfwer elfwena, och kom i städerna der omkring, då drog till honom allt krigsfolket i Syrien till att hjelpa honom. Och då han för Ascalon kom, gingo borgarena emot honom, och undfingo honom ärligen, och gåfwo sig.
61. Derefter drog han för Gaza; men de af Gaza wille icke inlåta honom; derföre belade han staden, och uppbrände förstäderna der omkring, och tog rof.
62. Då bådo de af Gaza om frid; och Jonathas gjorde frid med dem, och tog några af deras barn till gisslan, och sände dem till Jerusalem; men han drog fram igenom landet allt in till Damascon.
63. Men då han hörde, att konung Demetrii höfwitsmän woro med en stor här komne in till Kedes* i Galileen, till att taga de land in, som konungen honom fått hade; *Jos. 19: 37.
64. Då drog han emot dem, och lät sin broder Simon der qwar i landet.
65. Han drog in för Bethzura, och belade det i lång tid så hårdt, att de icke utfalla torde.
66. Derföre bådo de om frid: och Simon gjorde frid med dem, och lät dem fritt utdraga, och tog staden in, och lade der krigsfolk in till en wakt.
67. Men Jonathas drog med sin här till den sjön Genesara, och war om morgonen bittida uppe, och kom i den slättmarken Hazar;* *Jos. 19: 36.
Genesara, d. ä. Genesareth eller Galileiska hafwet.
_920.jpg&oldid=347090){kind=link}