| 110 | Jacob wälsignar Josephs söner. | Genesis. | Cap. 47, 48. |
Då böjde Israel sig intill sängens hufwudgärd, och tillbad det öfwersta på hans spira (Ebr. 11: 21). Meningen är, att den gamle swage Jacob öfwer sin hufwudgärd lutade sig fram och fattade den öfre delen af Josephs staf, hwarwid han stödde sitt hufwud, under det han bad Gud uppfylla den önskan, som han för Joseph hade uttalat. Den förnämste af hwarje stam hade en embetsstaf, som war ett tecken både till wärdighet och en wiss herrskaremakt öfwer hela stammen, så att denna staf äfwen war en spira. Wid denna spira uppsändes Jacobs bön till Gud. Josephs spira war hans folks stöd uti Egypten och således en sinnebild af Guds beskydd och wård. Jacob trodde, att detta beskydd skulle fortfara, och han bad Gud derom.
48. Capitel.
Förordning om Ephraim och Manasse.Derefter wardt Joseph sagdt: Si, din fader är sjuk. Och han tog båda sina söner med sig, Manasse och Ephraim.
2. Då wardt Jacob sagdt: Si, din son Joseph kommer till dig. Och Israel tog styrka till sig och satte sig upp i sängen.
Då själen uppfriskas, får äfwen den swaga kroppen förnyad lifskraft. Namnen Jacob och Israel omwexla med hwarandra. Israel är det embetsnamn, det patriarkaliska namn, som för Israels barn hade en så hög betydelse för framtiden.
3. Och sade till Joseph: Den allsmäktige Gud syntes mig i Lus* i Canaans land och wälsignade mig. *1 Mos. 28: 13; cap. 35: 6.
4. Och sade till mig: Si, jag skall låta dig wäxa och förökas och göra dig till mycket folk och skall gifwa din säd efter dig detta land till egendom ewinnerligen.
Jacob påminner om denna uppenbarelse, för att styrka Josephs tro och wända hans sinne från Egyptens glans och rikedomar till den ännu högre bestämmelsen, som war hans folk utlofwad. Canaan är hans land, dit wänder han sin blick; i Egypten äro de främmande.
5. Så skola nu dina twå söner Ephraim och Manasse, som dig i Egypten födde äro, förr än jag kom hit in till dig,* wara mina, likasom Ruben och Simeon. *1 Mos. 41: 50.
Josephs twänne söner blefwo nu upphöjda till Jacobs egna barn, och derigenom får Joseph ett dubbelt arf i löftets land, en rik ersättning för sina mödor och lidanden och för den trogna kärlek, hwarmed han räddat sin faders hus. Denna fördel erhöll han tillika såsom Rachels förstfödde. Josephs öfriga barn fingo sin arfwedel i Ephraims och Manasses land. Af Joseph uppstodo således twänne stammar i Israel.
6. Men de, som du föder efter dem, skola wara dina, men desse skola wara nämnde med deras bröders namn i deras arfwedel.* *Jos. 13: 7; cap. 16: 1.
7. Och då jag kom utaf Mesopotamien, dödde mig Rachel i Canaans land på wägen, då ännu ett litet stycke wäg war til Ephrath: och jag begrof henne på wägen till Ephrath, det nu heter BethLehem.* *1 Mos. 35: 19.
8. Och Israel såg Josephs söner och sade: Ho äro desse?
Jacobs ögon woro swaga af ålder. Måhända tänkte han på den stund, då han stod inför sin fader Isaac.
9. Joseph swarade sin fader: Det äro mina söner, som Gud hafwer mig här gifwit. Han sade: Haf dem hit till mig, att jag wälsignar dem.
10. Ty Israels ögon woro mörka wordne för ålders skull och kunde icke wäl se. Och han hade dem till honom; och han kysste dem och tog dem i famn.
11. Och sade till Joseph: Si, jag hafwer sett ditt ansigte, det jag icke förmodat hade: och si, Gud gafwer ock låtit mig se din säd.
12. Och Joseph tog dem utaf hans sköte, och han böjde sig ned på jorden för hans ansigte.
13. Då tog Joseph dem båda, Ephraim i sin högra hand emot Israels wenstra hand och Manasse i sin wenstra hand emot Israels högra hand, och hade dem till honom.
14. Men Israel räckte ut sin högra hand och lade henne på Ephraims den yngstes hufwud, och sin wenstra hand på Manasses hufwud, och omskifte händerna med wilja; ty Manasse war den förstfödde.* *Ebr. 11: 21.
Han lade således sina armar korswis, twärt emot Josephs afsigt; men han handlade nu efter Guds ingifwelse.
15. Och han wälsignade Joseph och sade: Gud, för hwilken mina fäder Abraham och Isaac wandrat hafwa;* Gud, som mig födt hafwer utaf min ungdom allt intill denna dag; *1 Mos. 17: 1.
Det war egentligen Joseph, som blef wälsignad; det war för hans skull hans sönder finge emottaga denna wälsignelsen. Ofta hafwa
_120.jpg&oldid=342597){kind=link}