| Smörjooljan, Rökwerket. | 2 Mose Bok. | Cap. 30. | 181 |
24. Och cassia femhundra efter helgedomens sikel: och olja af oljoträd ett hin:
25. Och gör en helig smörjoolja efter apothekarekonst.
Mirrha, kanel, calamus och cassia skulle ingå i beredningen af den heliga smörjooljan. Mirrha, Se 1 Mos. 37: 25. Kanel är en wälluktande bark af ett wisst träd, som wäxer i Indien och på ön Ceylon. Calamus är en wälluktande rot af en röraktig wäxt. Cassia är äfwen en wälluktande bark; den cassia, som nu förekommer i handeln, är blott ett sämre slag; men den cassia, som menas i Bibeln, war i Österlandet på den tiden någonting mycket dyrbart.
Huru den heliga smörjooljan skulle beredas (efter Apothekarekonst) står icke beskrifwet. Måhända hade beredningen någon likhet med den, som ännu brukas i Österlanden, då wälluktande oljor beredas. De wälluktande ämnen, som begagnas, stötas och blandas med ett wisst mått af fin olja uti ett lerkärl: deröfwer gjutes watten, och kärlet sättes öfwer elden. Derigenom blanda sig de wälluktande ämnenas fina, flyktiga, oljaktiga delar med den tillgjutna oljan och genomtränga den med sin wällukt. Både helgedomen och presterna skulle smörjas med den heliga oljan, och dermed betecknades, att den Heliga Andes flerfaldiga nådegåfwor måste wara närwarande wid en rätt gudstjenst, och att intet hjerta kan blifwa den Helige Andes tempel eller någon menniska ett Guds barn och en andlig prest, utan genom smörjelsen af den Helige Ande, 1 Joh. 2: 27. Af Christi fullhet undfå de trogna denna smörjelse, Joh. 1: 16. 2 Cor. 1: 21, så att de äro Herrens smorda, Ps. 105: 15, och Guds tempel, 1 Cor. 3: 16.
26. Och du skall dermed smörja wittnesbördets tabernakel; wittnesbördets ark;
27. Bordet med alla sina tyg; ljusastaken med sina tyg; rökaltaret;
28. Bränneoffers altaret med alla sina tyg; och twättekaret med sin fot.
29. Och skall alltså wiga dem, att de blifwa det allraheligaste: ty den som will komma derwid, han måste wara wigd.
30. Aaron och hans söner skall du ock smörja och wiga med mig till prester.
31. Och du skall tala med Israels barn och säga: Denna oljan skall wara mig en helig smörjelse när edra efterkommande.
32. På menniskokropp skall hon icke gjuten warda. Och skall ej heller någon sådan göras; ty hon är helig, derföre skall hon wara eder helig.
Denna heliga olja skulle icke gjutas på någon annan än den, som inwigdes till Herrans tjenst. Den Helige Ande kan icke meddela sina nådegåfwor åt de menniskor, som icke wilja blifwa Guds barn samt tillhöra och tjena Herran.
33. Den som gör en sådan eller gifwer en annan deraf, han skall utrotad warda utur sitt folk.
Gud wille icke, att den heliga oljan skulle på något sätt missbrukas eller ohelgas. Ett sådant ohelgande wille Herren sjelf bestraffa. Allt skrymtaktigt efterapande af Guds Andas nådewerkningar och af det, som heligt är, är strängt förbjudet och blifwer strängt straffadt.
34. Och HERren sade till Mose: Tag dig speceri, balsam, stacten, galban och ren rökelse, så mycket af det ena som af det andra:
35. Och gör der rökwerk af efter apothekarekonst bemängdt, så att det är klart till helighet.
36. Och stöt det till pulwer; och du skall lägga det inför wittnesbördet in uti wittnesbördets tabernakel: dädan jag dig betyga skall. Det skall wara eder det allraheligaste.
Här beskrifwes rökwerket, som dagligen skulle brännas på rökaltaret, som stod i helgedomen framför förbundets ark (men förlåten war emellan arken och detta altare). På stora försoningsdagen gick öfwerstepresten med brinnande rökelse i ett gyldene rökelsekar in uti det allraheligaste, så att glansen af Guds härlighet skulle liksom inhöljas uti ett moln af rökwerkets rök, 3 Mos. 16: 12, 13. Ebr. 9: 4; ty den swaga dödliga menniskan, äfwen om hon är helgad af nåden, kan icke fördraga att se Guds härlighet, Balsam, se 1 Mos. 37: 25. Stacten är en del af en hafsmussla, som anwändes till rökwerk. Galban är ett wällukande harts, som äfwen brukas såsom läkemedel. Ren rökelse är äfwen en wälluktande harts, den bästa af glänsande hwit färg. Den finaste rökelse, man nu känner, erhålles af condurträdet, som wäxer på bergen uti Indien (Ghautbergen) och anses wara forntidens äkta rökelse. I flera sjukdomar begagnas rökning med detta rökwerk, som är ganska wälgörande. På wägen till Egypten, genom den Arabiska öknen, woro rökelse och mirrha för Jesu moder och barnet nödiga medel till krafternas uppehållande i den utmattande hettan. Wäl hade Gud kunnat starka dem på annat sätt, men då de wisa af Österlanden offrade åt den nyfödde Konungen skänker af guld, rökelse och mirrha, så war det ock Guds wilja, att dessa medel skulle begagnas.
I Österlanden äro swåra och häftiga sjukdomar mycket wanliga, och detta starka läkemedel är ofta det enda, som räddar lifwet.
Så kallar också Apostelen Evangelium en lifsens lukt till lifs. Evangelii kunskap är således ett lifsens rökwerk, en lifskraft från Herrans Ande för alla dem, som derigenom blifwa frälste, 2 Cor. 2: 14–16.
Såwäl smörjooljan, som rökelsen, bestod af åtskilliga kostbara ämnen. Genom smörjelsen meddelas den Helige Andes gåfwor, och dermed betecknades allt det som Guds Ande ingjuter i trogna hjertan. Med rökelsen betecknas icke blott de lifskrafter, som han skänker, utan också den
_191.jpg&oldid=342774){kind=link}