| David dör. | 1 Konunga-Boken. | Cap. 2. | 589 |
10. Så afsomnade då David med sina fäder, och wardt begrafwen uti Davids stad.* *2 Sam. 5: 7. Apg. 2: 9; cap. 13: 36.
11. Men tiden, som David hade warit konung öfwer Israel, war fyratio år. I sju år war han konung i Hebron; och tre och trettio år i Jerusalem.* *2 Sam. 5: 4, 5. 1 Chrön. 3: 4; cap. 29: 27.
12. Och Salomo satt på sin faders Davids stol, och hans rike wardt storligen befäst.
13. Men Adonia, Haggiths son, kom in till BathSeba, Salomos moder; och hon sade: Kommer du ock med frid? Han sade: Ja.
14. Och han sade: Jag hafwer något tala med dig. Hon sade: Säg.
15. Han sade: Du wet, att riket war mitt; och hela Israel hade wändt sitt ansigte till mig, att jag skulle wordit konung:* men nu är riket förwändt, och wordet min broders; af HERranom är det hans wordet.† *1 Kon. 1: 5. †1 Chrön. 22: 9, 10; cap. 28: 5.
16. Nu beder jag en bön af dig: Låt icke mitt ansigte komma till blygd. Hon sade till honom: Säg.
17. Han sade: Tala med konungen Salomo; ty han låter icke ditt ansigte komma till blygd; att han gifwer mig Abisag af Sunem till hustru.
Emedan hon war jungfru, cap. 1: 4, så ansåg han denna begäran wara tillåtlig; den djupa listiga afsigten förtiger han. Se v. 22.
18. BathSeba sade: Wäl; jag will på dina wägnar tala till konungen.
19. Och BathSeba kom in till konung Salomo till att tala med honom på Adonia wägnar. Och konungen stod och gick emot henne, och tillbad henne, och satte sig på sin stol, och för konungens moder wardt ock satt en stol, så att hon satte sig på hans högra sida.
20. Och hon sade: Jag beder en liten bön af dig; låt icke mitt ansigte komma till blygd. Konungen sade till henne: Bed min moder; jag will icke låta ditt ansigte komma till blygd.
Löftet gafs obestämdt och endast i den förutsättning, att hon icke skulle begära något obilligt eller skadligt. BathSeba genomskådade icke den djupa listen i Adonias begäran.
21. Hon sade: Låt gifwa Abisag af Sunem dinom broder Adonia till hustru.
22. Då swarade konung Salomo, och sade till sin moder: Hwi beder du om Abisag af Sunem till Adonia? Bed honom ock riket med: förty han är min äldste broder; och han hafwer presten AbJathar och Joab, ZeruJa son.
Då ingen annan än en konung fick taga en konungs enka till äkta, och Abisag måste åtminstone anses för en Davids brud, så låg uti Adonias begäran försåt och list. Han wille genom Abisag winna konungsligt anseende i folkets ögon.
23. Och konung Salomo swor wid HERran och sade: Gud göre mig det och det, Adonia skall detta hafwa talat emot sitt lif.
24. Och nu så wisst som HERren lefwer, den mig stadfäst hafwer, och låtit sitta på min faders Davids stol, och den mig ett hus gjort hafwer, såsom han sagt hafwer:* I dag skall Adonia dö. *2 Sam. 7: 12, 21, 29.
25. Och konung Salomo sände bort Benaja, Jojada son; han slog honom, så att han blef död.
Adonia hade genom sitt högförräderi förwerkat lifwet.
26. Och till presten AbJathar sade konungen: Gack bort till Anathoth till din åker, ty du hörer döden till; men jag will icke dräpa dig i dag: förty du hafwer burit HErrans HERrans ark* för min fader David, och hafwer med lidit hwad som helst min fader lidit hafwer. *1 Sam. 22: 20. 2 Sam. 15: 24.
27. Alltså fördref Salomo AbJathar, att han icke måtte blifwa HERrans prest; på det HERrans ord fullbordas skulle, som han öfwer Eli hus talat hade i Silo.* *1 Sam. 2: 33, 36.
Salomo lät emot Abjathar nåd gå för rätt, och skonade hans lif, men det war icke tillbörligt att förrädaren skulle få behålla sitt presterliga embete.
28. Och detta ryktet kom för Joab; ty Joab höll sig in till Adonia, ehuru wäl han icke hade hållit sig till Absalom; då flydde Joab in uti HERrans tabernakel, och fattade hornen af altaret.
29. Och det wardt bådadt konung Salomo, att Joab war flydd uti HERrans tabernakel, och si, han står wid altaret.* Då sände Salomo Benaja, Jojada son, Och sade: Gack och slå honom. *1 Kon. 1: 50.
30. Och då Benaja kom till HERrans tabernakel, sade han till honom:
_599.jpg&oldid=343647){kind=link}