| Elisa död. | 2 Konunga-Boken. | Cap. 13, 14. | 659 |
hände med sin hand. Och Elisa lade sin hand på konungens hand;
17. Och sade: Låt upp fönstret öster ut: och han lät det upp. Och Elisa sade: Skjut. Och han sköt. Han sade: En salighetspil af HERran, en salighets pil emot de Syrer; och du skall slå de Syrer i Aphek, till dess de blifwa ändade.
Denna pil war ett tecken, att Herrans hämnd öfwer fienden för deras grymhet, v. 7, skulle flyga fort och träffa såsom en pil och skaffa Israel hjelp. Det war en salighets pil, en räddnings pil från Herran, och genom detta tecken skulle både hos Joas och folket uppwäckas förtröstan på Israels segerhjelte. Den Syriska hären låg i öster, och mot öster sköts pilen.
18. Och han sade: Tag pilarna. Och då han tog dem, sade han till Israels konung: Slå på jorden. Och han slog tre gånger, och höll upp.
19. Då wardt Guds mannen wred på honom, och sade: Hade du slagit fem eller sex gånger, så skulle du hafwa slagit de Syrer, till dess du hade gjort en ända på dem; men nu skall du slå dem tre gånger.
Genom prophetens underwisning om pilens betydelse wisste Joas äfwen, hwad dessa slag på jorden skulle betyda, och då han deruti icke wisade mera ifwer, så war detta för propheten ett tecken till hans swaga tro. Deraf wisste också propheten, att han icke oftare skulle kunna segra öfwer fienden. Slagen blefwo prophetiska tecken. Äfwen uti hwarje menniskas lif ligger mången gång i hennes förhållande under skenbart obetydliga omständigheter ett slags prophetia för hennes lifstid och liksom en spegel af hennes innersta wäsende, hwaraf det yttre lifwet beror. I wisst afseende kan man derföre säga, att en menniska är sin egen prophet, d. ä. hon wisar sjelf med sitt wäsende och sitt förhållande, huru denne gå skall.
20. Då nu Elisa war död, och man hade begrafwit honom, föllo de Moabiters krigsfolk in uti landet på samma året.
21. Och det begaf sig att de begrofwo en man; och som de fingo se krigsfolket, kastade de mannen uti Elisas graf; och då han kom wid Elisas ben, wardt han lefwande, och stod upp på sina fötter.
Elisas mäktiga ande war icke mera Israels hus och beskärm; han war afsomnad, och löftet om seger war ännu icke uppfyldt. Men för att wisa, att löftet stod fast, och för att uppfylla konung och folk med hopp och förtrösten, lät Herren ännu ett stort underwerk ske genom den afsomnade propheten. En död man kom till lif, då han kom wid Elisas ben. Af fruktan för fienderna, som woro nära, kastade likbärarne den döde i den närmaste grift, troligen en uthuggen bergkammare efter österlandets sed. Gud är icke de dödas Gud utan de lefwandes, Matth. 22: 32. Han bewisade med detta under, att han lefde och wille uppfylla sitt löfte, fastän Elisa war död. Af detta underwerk får icke den slutsats göras, att de heligas ben i och för sig sjelfwa hafwa någon kraft, och ännu mindre att de böra tillbedjas, såsom det sker uti den Romerska och Grekiska kyrkan.
22. Alltså twingade nu Hasael, konungen i Syrien, Israel, så länge Joahas lefde.
23. Men HERren gjorde nåd med dem och förbarmade sig öfwer dem, och wände sig till dem för sitt förbunds* skull med Abraham, Isaac och Jacob, och wille icke förderfwa dem; och förkastade dem icke heder ifrån sitt ansigte allt härtill. *1 Mos. 17: 7.
24. Och Hasael, konungen i Syrien, blef död; och hans son, Benhadad, wardt konung i hans stad.
25. Men Joas wände om, och tog de städer igen utur Benhadads, Hasaels sons hand, som han utur hans faders Joahas hand med strid tagit hade. Tre gånger slog Joas honom, och fick Israels städer igen.
14. Capitel.
Amazia nit, seger, högmod, fängelse, dråp. Jerobeam Israels konung.Uti andra året Joas, Joahas sons, Israels konungs, wardt Amazia konung, Joas, Juda konungs, son.
2. Fem och tjugu år gammal war han, då han wardt konung; och regerade nio och tjugu år i Jerusalem; hans moder hette Joaddan af Jerusalem.* *2 Chrön. 25: 1.
3. Och hon gjorde det HERranom wäl behagade; dock icke såsom hans fader David, utan såsom hans fader Joas gjort hade,* så gjorde han ock. *2 Kon. 12: 3.
4. Ty höjderna wordo icke aflagda; utan folket offrade och rökte ännu på höjderna.
5. Då han nu war mäktig worden i riket, slog han sina tjenare, som konungen hans fader dräpit hade.* *2 Kon. 12: 20.
6. Men dråparenas barn drap han
_669.jpg&oldid=343809){kind=link}