| Josia botar templet. | 2 Konunga-Boken. | Cap. 22, 23. | 675 |
berghwalf äro förwarade, och att de en gång komma i dagen till ytterligare wittnesbörd och upplysning om Bibelns gudomliga sanning. En annan afskrift af lagboken fanns troligtwis bland presterna och hos de frommaste af folket. För den fromme konungen blef den återfunna lagboken ett tröstande bewis, att, såsom Herren wakat deröfwer, så wille Han också waka öfwer sitt folk, som skulle wara den lefwande boken, i hwilken Hans nåd och Hand under kunde läsas.
9. Och skrifwaren Saphan bar henne till konungen och bådade honom igen, och sade: Dina tjenare hafwa tillhopahemtat de penningar, som i huset funne woro, och hafwa utgifwit dem åt arbetarena, som beställde äro i HERrans hus:
10. Och förtäljde skrifwaren Saphan för konungen och sade: Hilkia presten fick mig en bok, och Saphan läste henne för konungen.
11. Då konungen hörde orden i lagboken, ref han sina kläder sönder.
Af konungens förskräckelse, då han hörde lagen läsas, följer icke, att han aldrig hade hört den förut och att han icke kände den; utan de stycken, som han nu hörde läsas just ur den ursprungliga lagboken, gjorde på honom ett sådant öfwerwäldigande intryck, då han med beskrifningen och hotelserna jemförde folkets beklagliga tillstånd. Se 3 Mos. 26: 14–40, eller 5 Mos. 28: 36–68.
12. Och konungen böd Hilkia presten och Ahikam, Saphans son, och Achbor, Michaja son, och Saphan skrifwaren, och Asaja, konungens tjenare, och sade:* *2 Chrön. 34: 20.
13. Går bort och fråger HERran för mig, för folket och för hela Juda om denna bokens ord, som funnen är: ty det är en stor HERrans wrede, som är upptänd öfwer oss; derföre att wåra fäder icke lydt hafwa denna bokens ord, att de måtte gjort allt, det derutinnan skrifwet är.
Den fromme konungen wille weta, om folkets syndamått redan war fullt, eller om nåd och dröjsmål med straffdomarne ännu wore att hoppas. Han wille weta, hwad han såsom konung borde göra, för att om möjligt afwända det öfwerhängande straffet.
14. Då gingo åstad Hilkia presten, Ahikam, Achbor, Saphan och Asaja till den prophetissan Hulda, Sallums hustru, Thikva sons, Harhas sons, klädwaktarens: och hon bodde i Jerusalem i den andra delen, och de talade med henne.
15. Men hon sade till dem: Detta säger HERren Israels Gud: Säger den mannen, som eder till mig sändt hafwer:
16. Så säger HERren: Si, jag skall låta komma olycka öfwer detta rum, och dess inbyggare, efter alla lagens ord, som Juda konung hafwer läsa låtit.
17. Derföre att de hafwa öfwergifwit mig och rökt åt andra gudar, förtörnande mig med allt deras handawerk: derföre skall min wrede upptändas emot detta rum, och skall icke utsläckt warda.
18. Men till Juda konung, som eder utsändt hafwer till att fråga HERran, skolen I så säga: Så säger HERren Israels Gud:
19. Derföre att ditt hjerta hafwer bewekt sig af de ord, som du hört hafwer, och du hafwer ödmjukat dig för HERran, då du hörde hwad jag sagt hade emot detta rum och dess inbyggare, att de skulle warda till en förödelse och förbannelse, och hafwer rifwit dina kläder sönder, och hafwer gråtit för mig, så hafwer jag ock hört det, säger HERren.
20. Derföre will jag samka dig till dina fäder, att du skall samkas i grafwen med frid, och dina ögon icke se skola all denna olyckan, som jag öfwer detta rum föra skall. Och de sade konungen det igen.
Josia war uppriktigt from och gjorde allt, hwad han kunde, för att utrota afguderiet och dess styggelser och återföra folket till Herran. Han nedbröt afgudatempel och afgudabilder, han lät förbättra templet och sörjde för, att gudstjensten blef hållen efter Herrans lag. Men det war i folket blott en ytlig och twungen bättring, och konungen fick af Herran blott det löfte, att det swåra straffet icke skulle komma i hans tid.
23. Capitel.
Josias nitälskan, död. Joahas, Jojakim, konungar.Och konungen sände bort, och till honom församlades alla de äldsta i Juda och Jerusalem.* *2 Chrön. 34: 29.
2. Och konungen gick upp i HERrans hus, och hwar man af Juda och alla Jerusalems inbyggare med honom; prester och propheter, och allt folket, både små och stora; och man läste för deras öron alla förbundets boks ord,* hwilken i HERrans hus funnen war. *2 Kon. 22: 8.
3. Och konungen gick in till en stod,*
_685.jpg&oldid=343842){kind=link}