| Rehabeams död. | 2 Chrönike-Boken. | Cap. 11, 12. | 731 |
BenJamins land, i alla fasta städer; och han gaf dem spisning en stor hop, och han tog många hustrur.
Grt.: Och han handlade förståndigt och utspridde af alla sina söner i alla Juda och Benjamins land. På detta sätt sökte Rehabeam att stadfästa sitt rike.
12. Capitel.
Rehabeams affall, fiender, bättring, moder, död.Då Rehabeams rike wardt stadfäst och förstärkt, öfwergaf han HERrans lag, och hela Israel med honom.* *1 Kon. 14: 22.
2. Men i femte året konung Rehabeams, drog upp Sisak, konungen i Egypten, emot Jerusalem* förty de hade syndat emot HERran; *1 Kon. 14: 25.
3. Med tusen och tuhundrade wagnar, och med sextio tusen resenärer, och det folk war icke till räknandes, som med honom kom utur Egypten, Lybia, Suchim och Ethiopien.
Suchim eller Suchiterna woro alldeles wilda hedningar, som bodde i hålor på westra kusten af det Röda hafwet. Ethiopien, grt.: Cuschim. Cuschiterna, efterkommande af Cusch, bodde söder om Egypten i Nubien och Abessinien och äfwen i Arabien och andra länder i Afrika och Asien.
4. Och han wann de fasta städer, som i Juda woro, och kom in till Jerusalem.
5. Så kom Semaja, den propheten, till Rehabeam, och till de öfwersta i Juda, som sig till Jerusalem församlat hade för Sisak, och sade till dem: Detta säger HERren: I hafwen öfwergifwit mig, derföre hafwer jag öfwergifwit eder i Sisaks hand.
6. Då ödmjukade sig de öfwerste i Israel med konungen, och sade: HERren är rättwis.
7. Då HERren nu såg, att de ödmjukade sig, kom HERrans ord till Semaja, och sade: De hafwa ödmjukat sig, derföre will jag icke förderfwa dem, utan jag will gifwa dem en liten undsättning, så att min wrede icke skall drypa på Jerusalem genom Sisak.
8. Dock skola de warda honom underdånige, att de måga lära, hwad det är att tjena mig, och tjena konungarikena i landen.
Derföre att konungen och folket hade försyndat sig emot Herran, fick den hedniska konungen makt öfwer dem, på det de måtte blifwa förödmjukade och förda till bättring. Då de nu ropade till Herran i nödens stund, så hörde han deras böner, ehuru bristfällig deras bättring war. De blefwo räddade ifrån undergång, men de måste blifwa den främmande konungen skattskyldige och fingo derigenom erfara huru lätt och ljufligt det är att hafwa Herran till konung, och huru swårt det är att tjena Herrans fiender. Det går på samma sätt med hwar och en menniska, som öfwergifwer Herran; hon får snart erfara, att syndens tjenst är en hård träldom, och att denna werldens förste är en hård herre att tjena.
9. Alltså drog Sisak, konungen i Egypten, upp till Jerusalem, och tog ut de håfwor* i HERrans hus och de håfwor* i konungshuset, och förde alltsammans bort; desslikes tog han ock de gyldene sköldar,† som Salomo göra lät; *1 Kon. 14: 26. †1 Kon. 10: 16. 2 Chrön. 9: 15.
10. I hwilkas stad konung Rehabeam lät göra kopparsköldar, och befallde dem de öfwersta för drabanterna, som wakt höllo för porten af konungshuset.
11. Och så ofta som konungen gick uti HERrans hus, kommo drabanterna, och buro dem, och lade dem åter i drabantkammaren.
12. Och efter han ödmjukade sig, wände sig HERrans wrede ifrån honom, så att icke allt förderfwadt wardt; ty det war ännu något godt i Juda.
Så länge något godt war i Juda, blefwo de icke öfwergifna af Herran. Så länge ännu något godt, någon gudsfruktan, är hos en menniska, och således hopp är förhanden, att hon kan blifwa wunnen för himmelriket, så blifwer hon icke af Herran öfwergifwen.
13. Alltså kom konung Rehabeam sig före i Jerusalem, och regerade. Ett och fyrtio år gammal war Rehabeam, då han wardt konung, och regerade i sjutton år i Jerusalem uti den stad, som HERren utwalt hade utur alla Israels slägter, att han der sitt namn sätta skulle;* hans moder hette Naama, en Ammonitiska. *2 Mos. 20: 24. 1 Kon. 14: 21. 2 Chrön. 6: 6.
14. Och han handlade illa och skickade icke sitt hjerta till att söka HERran.
15. Men Rehabeams gerningar, både de första och de sista, äro beskrifne* uti den prophetens Semaja, och i Iddo, den siarens, gerningar, och upptecknade. Och örligade Rehabeam och Jerobeam, så länge de lefde. *1 Kon. 14: 29.
16. Och Rehabeam afsomnade med
_741.jpg&oldid=343965){kind=link}