eller bakadt i Stockholm eller i andra städer, skulle vara tillåten så väl å hufvudstadens allmänna försäljningsplatser, dock ej därstädes i mindre kvantiteter än ett lispund, som äfven, efter föregången anmälan hos stadens politi-, ämbets- och byggningskollegium, i öppna salubodar i så små kvantiteter som helst, emot behöriga afgifter till kronan och staden, utan att i ena eller andra fallet säljaren vore skyldig att lämna brödet till det i hufvudstadens brödtaxa faststälda pris, och att blott den tillsyn å försäljningen borde äga rum, att ej skämd vara utbjödes.
I öfverståthållareämbetets kungörelse den 20 maj 1847 angående bagareämbetets i Stockholm befrielse från taxesättning å bröd och från erläggande af saluaccis jämte stadganden rörande försäljning af bröd i hufvudstaden säges det, att Kungl. Maj:t gifvit öfverståthållareämbetet tillkänna följande. Hädanefter skulle det vara så väl landtmän som andra personer fritt att i hufvudstaden försälja bröd af alla slag och till hvilken kvantitet som helst å torg och i hamnar eller å andra till landtmannaprodukters försäljning anvisade ställen. Bagareämbetets i Stockholm medlemmar skulle från och med juni månad samma år och framgent vara befriade så väl från taxesättning å deras bröd som ock från erläggande af saluaccis, hvilken afgift i stället, till dess uppgifna årliga belopp af 447 riksdaler banko, skulle, på sätt magistraten och borgerskapets äldste medgifvit, af stadens medel utgå, intilldess densamma kunde författningsenligt upphöra, likväl med åliggande för bagareämbetet att under nästkommande juni, juli och augusti månader, emot erhållande af betingade förmåner, förse stadens allmänhet med oskrädt rågbröd till fulla behofvet till ett pris, icke öfverstigande det, som vid slutet af år 1845 ägde rum. Det förordnades tillika, att i sammanhang med taxesättningens upphörande nuvarande reglering af bagareämbetets salubodar jämväl skulle upphäfvas och bageriidkarne tillåtas att öfverallt inom hufvudstaden föryttra sina tillverkningar, dock så, att med rättigheten att utöfva bagerihandteringen i hufvudstaden, efter därå vunnet burskap, då sådant erfordrades, hädanefter skulle vara förenad ovilkorlig skyldighet för hvarje bageriidkare att hafva åtminstone en öppen försäljningslägenhet och där till-
