Hoppa till innehållet

Sida:BillingE.Herdabref.djvu/98

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
98

den också i annan mening ålägga sig en större koncentration: en fastare samling kring själva hufvudpunkterna i den kristna åskådningen. Att skapa — ej såsom en klafbindande lag, men såsom en enhetsbefrämjande ledning — en efter detta kraf anpassad ny kateketisk lärobok är, enligt min mening, ej blott en sak för enskilda utan en kyrkans gemensamma, högst aktuella angelägenhet. Men det mesta kommer dock att hänga på den enskilde konfirmationsläraren.

Emellertid: vi kunna ju ingalunda nöja oss med, att den kristliga bildningsnivån i vårt land ej ytterligare sjunker under det minimum, den uppnått — den måste naturligtvis fås att stiga, fullt i jämbredd med, ja, helst ett stycke före den allmänna bildningsnivån. Synes någon af Eder detta kraf för djärft i vår tid, må han till en början betänka, att han hör till Johannes Rudbeckii stift: hos honom kan han studera, hur verkligt djärfva kristna bildningsideal se ut. Och för det andra må han öppna sina ögon och ge akt på, hur många nya, goda bundsförvanter den sista tiden just i detta hänseende tillfört vår kyrka.

En af dem har kommit såsom en nästan oväntad gåfva från samma stat, som i sin folkskolepolitik så illa försvagat kristendomens ställning. Det är den allmänna och obligatoriska fortsättningsskolan. Af en händelse fick jag vara närvarande — fast utan rösträtt — vid det tillfälle, då den stora folkundervisningskommittén fattade sitt slutliga beslut om kristendomsämnets ställning i fortsättningsskolan. Och jag glömmer aldrig, hur vi alla, fast vi nyss tvistat om kristendomsämnets timantal i folkskolan, enigt gladdes öfver den nya insats i vårt folks kristliga bildning, som fortsättningsskolan skulle få göra. Sedan ha ju många vindar blåst, och det såg ett ögonblick ut, som om det hela äfven på denna punkt skulle förfuskas. Och äfven det slutliga resultatet ter sig vid första ögonkastet vida torftigare än kommitténs förslag. Där var kristendomen ett särskildt — dock i viss mån blott fakultativt — läroämne, nu stadgas det blott, att därtill hörande frågor skola upptagas i samband med de andra läroämnena, främst medborgarkunskap. Men på vägen är en dubbel vinst gjord, som jag tror — om den rätt tillgodogöres — minst sagdt uppväger förlusten. Först att den religionsundervisning, som skall meddelas, blifvit fullt