det. BIRGER Jarl, å sin sida, kunde naturligen ej annat, än med välbehag upptaga Biskopens bemödande, som åter, att bibringa Folkungarna samma lust för friden, infan sig hos dem, samt genom fördelacktiga anbud och vältaliga föreställningar, utfäste, att, om de ville infinna sig i BIRGERS läger, och där afhöra hans fridsförslag, skulle de utan ringaste hinder, skada och olägenhet, komma frie därifrån, och njuta fullkomlig trygghet till lif och lemmar. Denna Biskopens föföreställning, styrrkt igenom edelig förbindelse, låckade de förnämsta af Follkungarna i BIRGERS läger, obeväpnade, utan vackt, utan gislan, väl i uppsåt att afhöra BIRGERS förslag till förlikning, men i värket, att finna sin graf och undergång. Ty BIRGER, långt ifrån att hafva ringaste afseende hvarken på Biskopens ed och löfte, eller gifvna försäkran om fri och säker läjd, fick icke förr dessa sina olyckeliga Slägtingar i sin magt, än han, för att stilla deras farliga anslag genom det säkraste, men tillika grymmaste medel i världen, lät fängsla, samt utan ransakning och dom, utan barmhertighet
