bevägnad fiände, som vore kommen på god tro att söka vänskap och förlikning, skulle kunna skrida till den hårdheten, att icke allenast beröfva honom des frihet, utan ock därtill utgjuta hans blod. Dock BIRGER vant sitt ändemål: en list, ett bedrägeri ändade inom få stunder ett krig, som annars torde varat i långa tider: några mäns blod, ehuru utgutet af trolösa händer, besparde dock många lif och afbögde tusen olyckor och landsplågor, som borgeliga krig medföra. Och BIRGER mer mån om sin höghet, sin magt, sitt välstånd, än att våga så känbara fördelar emot ett fåfängt låford, ville häller vara stor i världen, än synas i historien. Folkungarnas krigsmagt, beröfvad sina hufvuden, bragtes i oordning och häpenhet; hon måste gifva sig på nåd och onåd; men BIRGER lät utan misskundsamhet nedhugga de Tyska troppar, som Folkungarne fört med sig hem. De tjente under upproriska fanor, och således hade ingen nåd att vänta. De öfrige skingrades och BIRGER gjorde, genom en fullkomlig seger, ända på ett uppror, som var nog vidt utseende, och torde haft svåra påföllgder,
