icke höll. INGEBORG och SOPHIA voro bägge mycket vackra Prinsessor, och menes att BIRGER i synnerhet ärnat INGEBORG till sin Sons Gemål. Men efter Konung HÅKAN i Norige däruti förekom honom, och redan fått löfte om henne till Drottning åt sin Son den unge Konung MAGNUS; fäste BIRGER sin afsigt på SOPHIA. Och ehuruväl han nog vetste, att MECHTILD icke var någon gynnarinna af detta huset, låddes dock BIRGER vara mån om hennes utlåtande och råd i en sak, af hvilken hans Sons och Rikets välfärd så mycket berodde. Men MECHTILD sköt sådant ifrån sig, och bad honom häller rådföra sig i ett så angeläget mål med sina Råd, Biskopar och Riddare. De kunde ej hafva något emot ett Parti, som syntes lända riket till styrrka och tjena till gransämja. Ty blefvo månge Riddare och Svenner med stor ståt till Dannemark affärdade att begära denna Prinsessan för Konungen i Sverige, hvari de ock så mycket lättare fingo ett behageligt svar, som CHRISTOPHER ej annat kunde än glädjas öfver en så nära förening med Kongliga huset i Sverige. Bruden blef dock icke
