ga Konungen i Rom, och besvärade hans namn med många grofva och oanständiga beskyllningar, begärandes, att hans helighet på Petri stol ville, i anseende därtill, dömma CHRISTOPHER ifrån dess Crona, och gifva henne åt ABELS Son, Härtig ERIK, som vore mera berättigad att bära henne, och bättre skulle veta, att vörda Kyrkans helighet. Hemma bemödade ArkeBiskopen sig att bringa allt i harnesk emot Konungen, och göra honom all upptänkelig oro. Han stiftade icke allenast ett förbund emellan Kron-Prétendenten, Härtig ERIK i Jutland, bägge dess Morbröder Grefvarna i Hollsten, JARIMAR Härtigen i Rygen, samt Biskoparna i Roskild och Odensee, hvillke alle med förenade krafter skulle angripa CHRISTOPHER och beröfva honom dess rike; utan ock, genom alla heliga retelser, sökte uppvickla emot honom dess undersåter, på det han tillika af utländska fiänder och inländska Rebeller måtte angripas. Och när CHRISTOPHER, villrådig i så farliga utsigter, lät påbjuda ett Riksmöte i Odensee, där han ville taga sin Son ERIK till med-Regent, lät ArkeBiskopen utfärda en
