stade sig att understödja deras upproriska anslag. CHRISTOPHER, försvag att med egen magt kunna emotstå både Fiänder och Rebeller, lät gifva BIRGER sin nöd tillkänna, med begäran, att han, till föllje af det ingångna förbundet, utan drögsmål ville komma sig till hjällp. BIRGER höll strax en sammankomst med Konung HÅKAN i Norige vid Göt-älfven, där ett förbund dem emellan blef beslutet, som var utsedt på rolighetens återställande i Dannemark och CHRISTOPHERS räddning. HÅKAN utrustade en Flotta, och BIRGER en Krigsmagt till Lands, att genom Blekingen och Skåne skynda till CHRISTOPHERS undsättning. Men desse anstallter höllos ej så hemlige, att icke CHRISTOPHERS Fiänder fingo därom väder. Desse att förekomma värkställigheten deraf, låto honom begå HErrans Nattvard, då ARNFAST, Biskopen i Arhus, i förgiftadt vin, som den tidens grofhet trodde väsenteligen förvandlas till Christi blod, förgaf honom, så att han strax fick sitt bane och blef död: Grymt och omänniskligt, men ofta brukeligt medel å en tid, där förnuftet fånget under en andelig Sce-
