honom och sin Son WALDEMAR, hvaraf han ej spådde något fördelacktigt för den senare. Och fast CARL ej lät märka något missnöje, var dock Härtigen allt för skarpsynt, att icke se en elld, som doldes under sin aska och väntade endast på lägenhet at utblåssa. Och det är ej troligt, att icke Härtigen, ehuru förtörnad emot denna sin medtäflare, dock måst icke mindre i sitt sinne göra hans förtjenst rätt, än i sitt samvete medgifva, att CARL hade orsak till fiändskap emot sig och sitt hus. Ur sådana skäl kunde Härtigen naturligen ej draga någon god påföllgd för WALDEMAR efter sin död, som, utan att äga sin Fars stora egenskaper, ej skulle annat än reta CARL till utöfvandet af hämd. BIRGER hörde ingen annan röst i Stats-saker, än nyttan, och lät intet i världen villa sig ifrån ett föresatt ändemål. CARL var en farlig person, som hade lidit orätt: han hade desutan vid flere tillfällen vist, att han ej gillade alla BIRGERS gärningar, och i synnerhet mycket misstyckt hans bedrägeri emot deras Stägtningar Folkungarna; hvartill kom, att han med så mycken varsamhet vid alla till-
