i CARLS person fått en Officerare, som förtjente all högacktning. Men det kom omsider till en stor slagtning emellan Korrsherrarna och hedningarna; och ehuruväl Riddarne ville, att CARL ej skulle bivista den samma, hafvande honom nödig å annan ort; stod han dock därtill ej att öfvertalas, föregifvandes, att de gjorde honom mycken orätt, om de ville betaga honom den äran att bivista ett slag, där tron emot hedningarna skulle försvaras. Detta slaget var ganska blodigt, och hedningarnas magt var mer öfverlägsen, än att Riddarnas ogemena mod och oryggeliga beslut att ej fly, kunde göra segren tvifvelacktig. Då den omsider alldeles lutade på hedningarnas sida, och Riddarne stupade hopetals på bägge sidor om CARL, stod han ändå ej att öfvertalas till sin räddning genom flygten, utan sade han sig villja undergå ett gemensamt öde med Riddarna, hvilke efter sin Ordens löfte ej fingo fly för ochristne. Stutet blef att CARL stupade omsider i slaget, sedan han gifvit otroliga prof af mod och tapperhet, och sålt sitt lif så dyrt, som en uppretad ifver och oryggeligt beslut att ej
