öfvervålld i sitt eget hus, utan ock Gästnings besväret för landet åtminstone göras så drägeligt, som möjeligheten ville tillåta, och så inrättas, att alla däraf måtte känna en lika last. Till den ändan var BIRGER den förrste, som, för att ärnå dett förra, stiftade hus- och hemfrids-lagen, om hvilken rätt nu skall talas, och för att vinna det senare, gjorde anstallt om Gästgifveriers inrättning vid allmänna stråkvägarna; men desse voro vida skillde ifrån de nu brukeliga. Ty å de förra bodde ej Gästgifvare, hvilkas skylldighet är, att förse vägfarande man med husrum, mat och dricka, samt skjutts för betalning, utan allenast så kallade Rättare. Dessas sysla bestod blott däruti, att de skulle förvisa den resande till den gård, där han skulle njuta härberge, så att icke någre allt jämt af de resande skulle besväras, och andre däremot likaså vara frie. Men denne inrättning, satt emot ett urgammalt inritadt missbruk, ehuru af BIRGERS Son Konung MAGNUS Ladulås gillad, stadfäst och ansenligen förbättrad, kom dock i föga värkställighet. I synnerhet hängde gamla gästfriheten så länge
