nigheten, alltid mindre bekymmersam om sina efterkommandes vällstånd, än vördsam emot sina förfäders minne, misstror alla ändringar såsom skadeliga nyheter, och lastar ofta de nyttigaste inrättningar ur det odugeliga skälet, att förfäderne lefde dem utan. Intagen af ett fåfängt och fallskt begrepp om deras oskylldiga lycksalighet, tror allmänheten sig ej nå deras välstånd, utan deras fel och brister dyrrkas såsom helgedommar. BIRGER vågade väl således icke att alldeles förbjuda en så skadelig sedvane, som sjelf-hämden var, och hvarigenom så mycket Borgeligt blod årligen i fåfänga utgöts, hvilket med mer nytta antingen kunnat rinna för Fäderneslandets heder, eller bort sparas för dess invärtes välstånd; men han ville åtminstone, efter möjeligheten, hämma dess bruk, och undanrödja dels de orsaker, som gåfvo anledning till så många dråp, dels de tillfällen, hvaraf de hämdgirige eller förolämpade betjente sig vid utförandet af slik hämd. Till den ändan stiftade han allraförrst de så berycktade fyra fridslagar emot olaga hämd [1],
- ↑ Annan slags hämd var icke förbuden i Lagen,
