omsider blef uppbränd af sin Svåger INGO, som således återtog regeringen; kunde doch de öfrige hedningarne ej hafva förtroende till en Konung, som efter att hafva gjort inbrott i en deras ömmaste rättighet, långt ifrån att ångra sin gärning såsom ett Statsfall, rosade sig däraf såsom en förtjenst hos Gud. Ty gjorde de till sin Konung BLOT-SVENS äldsta Son CARL, som i Småland och Östergötland länge höll de gamla afguda-offren vid magt, och för den goda tid, som under honom var, och hvilken follket af vantro tillskref sina Gudars välsignelse, blef kallad årsäll. Och fast än de Christne lärare omsider och efter hand omvände denne CARL med hans undersåter till den Christna läran, lade han dock derföre icke ned sitt Kongliga namn, och rätte Konungen INGO den yngre, långt ifrån att tvinga CARL till sin skylldighet, kände allt för väl svagheten af sitt regemente, som bestod mer i namnet än magten å en tid, där de storas magt, och de andeligas skenhelighet utgjorde allt. INGO hade sin efterträdare, och när CARL dog, lät hans Son SVERKER den äldre göra sig till Konung i hans ställe.
